f.i.r. nr. 2: känsligheten måste dö

Publicerad 10.08.2016 kl. 11:15

kära läsare, ännu en gammal text som jag tyckte förtjäna nytt liv, varsågoda (obs att det här är skrivet före "jag"-reformen, så jag använde ännu "vi" när jag syfte på mig själv):

nedan konstatera vi att folk är helt fucked. now, som vi tidigare skrev är de känslokalla mänskorna förebilder för andra mänskor, när idealet är framgång i det senmoderna samhället. mänskor som har förutsättningar för empati kan förstås apa efter dem som inte har det, och förneka sina egna känslor, lära sig beteendemönster och memer (i stil med "mänskor som inte tål lite oljud ska inte bo i höghus") som - genom att de ger en färdig mall att följa - gör det lättare att bete sig som om man inte hade känslor för andra.

det här är sällan medvetet. ofta hör det till socialiseringen till ett tufft och coolt beteende redan i skolan men senast när man ska assimilera sig till arbetslivet (det är ofta i det här skedet som man ser idealister plötsligt upptäcka att det här med idealism är nånting typiskt för ungdomen, men "naturligtvis nånting som vi vuxna har lämnat bakom oss", så att man lite nostalgiskt kan skratta åt hur tokigt vänstervriden eller vegetarian man var som yngre).

ibland, om föräldrarna antingen är födda känslokalla eller är väldigt väl anpassade till ett känslokallt liv (eller nåndera är endera), så kan man redan från väldigt unga år lära sig leva känslokallt. så var det med oss, det var egentligen först när vi bekanta oss med rekreativa droger och senare med andra metoder för introspektion (dvs. meditation) som vi börja få kontakt med våra känslor.

och naturligtvis sker det här på ett större metaplan: ett helt samhälle, en hel kultur eller civilisation kan gå mot uttryck som alltmer förnekar känslor och ersätter det med kapitalism. se bara på vårt eget land och statsminister. och alltefter man vrider skalan mot den blå sidan (nedan) så förskjuts också de som värnar om empati mer mot den kyligare sidan, eftersom hela den kontext av handlingsmönster och memer som de befinner sig i förskjuts under deras fötter. som att befinna sig på en rulltrappa och försöka gå åt det motsatta hållet. och snälla kulturella vänstermänskor tycker att gamla ada som inte kan sova för att man spelar dunka-dunka i pizzerian nedanför får skylla sig själv och dra åt helvetet.

den elaka bloggaren
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?