om det maskinella dödandet

Publicerad 21.06.2016 kl. 15:41

kära läsare, jag läste en text om polisen som blev skjuten i hyvinge för några år sen. hon träffades i höften och kraften från skottet fick ungefär allt i hennes mage att spricka, tarmarna, levern, blodådrorna osv. det var vidrig läsning, hon opererades hundratals gånger och fick tillslut leukemi.

det påminde mig om hannes westberg, demonstranten som skjöts i göteborg år 2001, och texten förklara bättre det här som händer när en mänska träffas av en kula. det är inte samma sak som att bli stucken med en kniv eller nåt annat vasst, kraften är så stor i ett metallstycke som flyger nästan en kilometer per sekund, det sliter sönder ett enormt hål inuti en mänska.

det maskinella dödandet har förvandlat våra mänskorelationer. när polisen först infördes i london var det en så stor skandal att uniformerade trupper skulle börja vakta på den egna befolkningen att det var omöjligt att tänka sig att de dessutom skulle bära skjutvapen (vilket den vanliga polisen i storbritannien ännu inte heller gör).

att vissa mänskor bär skjutvapen, som genom bara en lätt fingerrörelse kan slita sönder allting inne i en mänska, är att förvandla vad det är att vara en art. det är inte riktigt längre så att vi är en art. vi består av två arter: de mänskor som inte är beväpnade och de mänskor som är det.

den elaka bloggaren
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?