att sälja bra fiilis till ett högt pris

kära läsare, jag såg en reklam som irritera mig. jag borde förstås inte ha lämnat och titta på den, men dom hade gjort ett bra jobb, för lustigt nog hette den "local heroes" (se texten nedan) och det fick mig att undra vad den riktigt sku handla om.

visade sig att den handla om två företagare som säljer svindyra semlor (9 euro styck) ur en bil (och i en restaurang också av videon att döma). now, dom berättar hur dom en gång fick kalla franskisar i en grill på natten (lustigt, har aldrig hänt mig, men det låter ju som en bra story, och som ett stort, stort i-landsproblem) och då fick en idé om att ändra det här ("för en företagare är ett problem en möjlighet" som min kompis som är kokoomusanhängare brukar säga).

dom gör det för att göra matlivet bättre och för att jobb inte bara ska handla om att få lön utan om att ha bra fiilis - och folk vill köpa deras produkter för att de har bra fiilis. eventuellt kan ju folk också vilja köpa deras produkter därför att det är trendigt och eventuellt vill de grunda en street gastro-firma för att vinsten de gör på en 9 euros semla antagligen är väldigt stor och inkomsten i längden kommer att överträffa vad de sku förtjäna som kockar på restaurang.

med största sannolikhet kommer de här toppkockarna inte att sitta bakom ratten i bilen så hemskt mycket och länge utan fortsätta med att göra en franchising av det hela och syssla med produktutveckling medan deras anställda tjänar någon euro mera än på mcdonalds. men det är fiilis!

den elaka bloggaren
Publicerad 26.07.2015 kl. 16:07

absolut inga hjältar

kära läsare, jag hörde igår när jag råka befinna mig i ett utrymme där skvalradion spela på, en låt som är av den kalibern att den inspirerar till att skriva. sist tror jag det var den här låten som brydde mitt huvud så mycket.

det jag kom att tänka på när jag satt och hörde den var massor med mänskor på dansgolv som hör den och tänker om sig själv att "det här handlar om mig". den allra mest överväldigande majoriteten av dem har helt fel. de är inte hjältar.

now, klart, i begreppet "hjälte" ingår ju tanken att det måste vara något utanför det normala, det kan inte gälla majoriteten, för då skulle det förlora sin betydelse. men av olika tidsperioder tror jag också att man skulle kunna kalla vår tids majoritet för den allra minst hjältemodiga man kan tänka sig.

man kunde säga: aldrig har en sån här låt passat så dåligt som slagdänga som just nu. så många som vet hur fel dom lever och som inte gör nånting eller knappt nånting. som vet hur lite orsak det finns att gå på som förr men som ändå gör det för fullt. en ironisk soundtrack för den vettskrämda och livsfarliga likgiltighetens tidevarv.

 

(så tycker jag att jag har nån rätt att döma? jag vet inte. den senaste tiden har jag gått igenom väldigt tunga känslor som har att göra med att ge upp. alla jag har talat med har sagt "du får ge upp, du har försökt mera än vad som kan väntas av nån, det är naturligt att du känner dig utmattad". gör det mig till en hjälte att jag försökte så länge? jag vet inte, kanske lite dum i huvudet)

den elaka bloggaren
Publicerad 21.07.2015 kl. 15:04

att gripa makten

kära läsare, idag när jag debatterade med en eu-parlamentsledamot på facebook (som jag känner via jobbet) om situationen i grekland, fick jag en idé. nämligen, min tanke med att debattera med hen är den att ofrånkomligen rent psykologiskt så kommer min motsatta bild av situationen att påverka hens helhetsbild av läget. inte medvetet, för hen debatterar emot mig, men på ett djupare plan kommer ett minne finnas kvar av att hen under x antal procent av hens vakna, uppmärksamma tid har stött på argument som är annorlunda än de hen själv tar för sanna.

med allra största sannolikhet kommer hen att agera med y antal procent mindre självsäkerhet när hen stöder de drakoniska åtgärderna mot det grekiska folket. och y antal procent kan innebära si-och-så många tiotals färre t.ex. pensionärer som inte har råd med sjukvård eller tonåringar som står i brödkö.

now, här till idén om att gripa makten. tänk er ett antal mänskor som fungerar som de ryska trollen, dvs. går in på nätet med en klar mission och fungerar utan att avslöja den missionen, beter sig helt som vanliga skribenter på nätet. tänk er de mänskorna på twitter användandes den bästa amerikanska litteraturen (och det finns bra litteratur i det ämnet) om hur man blir vän med andra för att ha nytta av dem (den kanske mest kända) för att uppnå en vänskaplig dialog med mänskor med makt.

och börja sen försiktigt, alldeles försiktigt, implantera bra och vettiga åsikter i dialogen med dem. tillsammans med beröm för nåt tidigare dom har skrivit etc.. wow, det är ju en bra idé t.o.m.

den elaka bloggaren
Publicerad 16.07.2015 kl. 16:09

ett par ord om arbetslivet och en diagnos

kära läsare, jag nedkom med en diagnos här för några dagar sen. jag gick till en terapeut för jag tänkte jag måste prata om de tunga tankar som snurrar på i mitt huvud och hen bad mig fylla i en blankett och hen kom fram till att mina poäng på blanketten inte var så hejsan. så jag gick till en läkare och hen konstatera samma sak och hen sjukskrev mig några veckor.

de tunga tankarna handlar inte om det jag skriver om här på bloggen, mind you, utan mer privata saker som jag inte ventilerar här.

men det var intressant att hamna in i den process som så många möter som en del av deras arbetsliv, när de kraschar pga. det. och sen läste jag thisemptyflows inlägg om att lönearbeta eller inte och vad som finns däremellan. och tänkte tillbaka till hur jag riktigt tänkte när jag gick in för att lönearbeta (en tid försökte jag klara mig i systemets periferi).

vi vet några saker:

1. mängden depression som egentligen är utmattning/burn out är enorm,

2. bruket av olika mediciner som gör att man klarar sig dopad igenom ett för tungt arbetsliv är enormt (t.ex. depressions- och sömnmediciner),

3. en stor mängd mänskors bedömningar kommer att närma sig det korrekta resultatet (dvs. den totala mängden arbetsföra mänskor i finland kommer att göra en korrekt bedömning av hur mycket arbetslivet kräver av dem och arbeta därefter, och mängden sjukdom de uppvisar pga. detta är en korrekt bedömning av hur sjuka krav som ställs på dem),

av detta följer

4. arbetslivet är utan tvivel för tungt.

jag gav mig in i arbetslivet eftersom

a. det inte med någorlunda normala (och då är jag anspråkslös) förväntningar på livet går att leva på utkomststöd (särskilt inte i en dyr stad som helsingfors),

b. det inte går att leva på utkomststöd överhuvudtaget om ens partner arbetar (och man bor ihop),

c. det går att hitta arbetsplatser där man gör något någorlunda meningsfullt, medan det är svårt att ha en meningsfull effekt på samhället helt från periferin (om man inte är ett geni som t.ex. pentti linkola)

av vilket följer

d. det har gjorts väldigt svårt att inte vara en del av arbetslivet, vilket är en nödvändighet, pga. punkt 4 ovan.

alltså är något av det mer intressanta ur ett samhälleligt perspektiv det som kan nöta ner på punkt d ovan. utan punkt d ingen punkt 4. punkt 4 kräver att man kan hålla mänskor i arbete mot deras eget bättre vetande. och det för mig till en till lista:

- går det att skapa sådana förväntningar på livet/livsstilar att man kan leva utan problem på det minsta möjliga socialbidraget (extremt låg konsumtionsnivå, hög andel självförsörjning, kriminalitet)?

- går det att skapa ett system att hjälpa sådana som bor ihop där den ena parten vill falla utanför systemet (skuggadresser t.ex. att dela ut åt sådana som behöver en falsk adress för bidragsansökningar)?

- och genom att göra alternativet att falla utanför mer attraktivt får man mer driftiga mänskor att göra det, vilket också kan leda till större möjligheter för meningsfull aktivitet utanför systemet (ett problem jag upplevde t.ex. i slutet på nittiotalet när många driftiga droppade aktivistkretsarna för att istället jobba inom it-bubblan)

och viktigast av allt

- hur marknadsföra sådana modeller, livsstilar etc. i ett klimat när allt annat regerar (jag kommer ihåg den enorma anti-downshifting-kampanj som pågick när det begreppet var lite på modet för ca. 5 år sen)

ursäkta den här ovanliga strukturen, men tänkte jag sku skriva nåt lite längre för en gångs skull.

den elaka bloggaren
Publicerad 13.07.2015 kl. 12:20

grekland - inlägget ni alla saknat

kära läsare, alla som är nån (eller tror dom är det) måste uttala sig om grekland. mina fem penni: särskilt intressant är det ramaskri som uppstod i euroledningen när den grekiska regeringen beslöt sig för att ordna folkomröstning. det var för demokratiskt för den här historien.

det är intressant eftersom det också bemöttes med ett ramaskri när jussi halla-aho för några år sen påstod att grekland skulle behöva en militärjunta för att klara sig ur sin kris. dvs. att de inte kan göra tillräckligt svåra beslut demokratiskt.

det är ju precis det påståendet som de övriga euroländernas ledning då ger sitt understöd till när de inte tolererade en folkomröstning.

det grekiska folket ska hålla käften och deras regering ska bete sig som en militärjunta mot dem och lydigt acceptera de inhumana åtgärder de tyska bankerna vill att man ska genomföra mot det grekiska folket för att visa att ingen kan lämna tyska lån obetalda utan att lida. lida riktigt ordentligt.

den elaka bloggaren
Publicerad 10.07.2015 kl. 16:18

skinbags, del 2

kära läsare, jag var för ovanlighetens skull på besök i min barndomsstad. träffade min vän knarklangaren som hade flyttat ut i villaförorten och bodde i världens skräpigaste parhuslägenhet med sin sambo. vi tvättade terassmöblerna med coca-cola (pirkkaniksi) och for till tokmanni och köpte en bollgrill och sen gav jag honom bra råd för hur han sku få fyr i den och sen lagade vi mat, han rökte på, och åt och pratade om gamla tider.

och jag träffade en annan god, gammal vän som bor kvar där. och vi prata om den gemensamma vännen som dog alldeles för ung och hur hans mamma hade försökt snuva hans sambo på hennes arv, helt som ute i stora världen. och han visa buskarna som kommunen hade planterat för att ersätta träden de hade fällt för att gräva ner avloppsrör och berättade om den långa striden han har fört med kommunen eftersom buskarna dör varje sommar.

och jag träffade min mor som berätta att hon inte ännu har fått sitt arv efter hennes mamma. min mormor testamenterade allt hon ägde åt den yngsta sonen, han som hade lantligt vett nog att bo kvar på hemorten. och min mor som behöver pengarna krävde få ut sin arvsrätt (en sjättedel av arvet) vilket brodern vägrar betala med stöd av den äldre brodern. och när jag förundrades över det här sa hon "det är ännu vanligt på landet att allt går till sonen, för man tänker sig att kvinnan ska få sin ekonomi tryggad av sin man". år 2015.

den elaka bloggaren
Publicerad 07.07.2015 kl. 21:46

the song of the skinbag

kära läsare, jag är inne i en fas då jag tycks skriva rubriker på engelska. hoppas ni ursäktar det. rubriken* syftar på en sång som den mycket betydelsefulla zenbuddhisten hsu yun skrev när han lämnade sitt hem för att bli munk.

jag har lutat mig lite mot den buddhistiska filosofin just nu eftersom den är mer distanserad gentemot fenomenet livet än tantran, som är den filosofi som jag kom i kontakt med meditation genom. tantran är mera all-in, "the essence of tantra is to fight" och livet ska levas med full passion hela tiden. det är bra tills det blir lite för mycket brinnande knutar.

buddhismen är svalare, mer ointresserad, och jag försöker att få in lite av den svalkan i mig, för att inte gå sönder över allt. överallt. för det kanske kan vara så att om jag lyckas hålla ut några tiotal år till så vem vet - kanske mitt liv ändå har en mening för nån. och kanske det inte är en katastrof om inte mitt eget liv blev precis som jag nångång trodde att det skulle bli.

och kanske det ändå, nånstans, nångång, kommer att uppskattas att det fanns några mänskor som försökte göra nånting rätt medan mänskligheten kasta in sig själva och den totala biosfären i den värsta katastrofen som mänskligheten nånsin har upplevt.

* - rubriken får mig också att tänka på en sekvens jag såg ur nån polis-tv där nån hade gått under tåget och poliserna gick i natten och sökte efter kroppsdelar i ficklampornas sken och en av poliserna berätta "jag blir inte längre så chockerad av att göra det här, sist och slutligen är det bara en mänskas skal vi söker efter"

den elaka bloggaren
Publicerad 02.07.2015 kl. 22:23

christian woman

kära läsare, för många år sen, över ett decennium, då jag befann mig i en ständig närhet till den eviga lyckan, kanske i lite för nära närhet så att det blev för mycket för både mig själv och för omvärlden, hände det sig att jag gick igenom centrum av tammerfors en kväll och träffade några predikande kristna på trottoaren som försökte omvända mänskor.

så jag tänkte höra på vad de sade och frågade en ung dam som kom fram till mig varför hon är så kristen. och hon svarade att livet hade varit svårt men sen en gång kom guds frälsning över henne. och jag fråga henne hur hon visste det var guds frälsning, hur kändes det?

och hon svara att hon var i sitt sovrum då plötsligt ett enormt ljus kom över henne och hon kände en oändlig glädje och kärlek uppfylla henne och hon hade aldrig upplevt nåt så stort. så jag fråga henne om hon kände så ofta?

och hon sa att hon inte gjorde det, men den gången var fantastisk. och jag svara att jag kände mig så varenda gång jag mediterar, två gånger om dan. och diskussionen blev aldrig helt densamma efter det.

den elaka bloggaren
Publicerad 29.06.2015 kl. 20:43

livet med en mördare?

kära läsare, på tal om absolut ingenting har jag en prekär situation på min arbetsplats. det händer sig att en av mina kolleger är hemma från balkanområdet och det hände sig att jag fick höra om hens historia. att hen blev utvisad från två olika länder innan hen tillslut fick uppehållstillstånd, då pga. att man ansåg att hens barn redan hade fått så starka rötter i det lilla samhälle där det blev ett ramaskri över utvisningen, så att familjen borde få stanna i landet. däremot förstod jag att det inte rådde särskilt stort tvivel om att de ursprungliga grunderna för utvisningen var valida (det var två nordiska länder som oberoende av varandra hade beslutat om utvisning)

därför att man hade kommit fram till att hen var en av the bad guys, en av de som andra flydde från balkan pga. av, och att hen hade lämnat landet (ni kan kanske gissa könet) när hens sida började förlora och hen inte ville ta konsekvenserna av vad hen hade hållit på med under de år då hen och hens kumpaner styrde regionen i balkanområdet ifråga.

och det här gör det svårt för mig att förhålla mig till hen när hen kommer och är vänskaplig och dunkar mig i ryggen och tar mig på axeln när vi pratar och kallar mig för ”min vän”. jag vet inte helt hur jag ska ta det, en vän jag prata om det med sa ”tänk på alla dem du annars umgås med i din vardag som säkert i samma situation sku ha varit redo att göra vad hen gjorde”. visst, men ändå känns det som en skillnad när det inte bara är hypotetiskt, utan vad dom händerna eventuellt har gjort på riktigt.

den elaka bloggaren
Publicerad 25.06.2015 kl. 17:26

bloggstiltje och förklaring

kära läsare, på sista tiden har jag fått lov att radera ett par inlägg, och därför har det blivit tystare här på bloggen. orsaken till det är att mitt huvud och jag just nu befinner sig på en ovanligt mörk plats och genom att jag har blivit du med bloggen, och också några av läsarna, känner jag inte att jag kan eller borde spy ut det värsta mörkret här hursomhelst. bloggen har på det sättet lite förlorat sin ursprungliga funktion som en totalt fri nödventil och det här är förstås synd, kanske ofrånkomligt med tiden.

jag har länge känt att så länge jag kan meditera så slipper jag själv mörkret i världen omkring och kan doppa mig i det ljus som meditationen ger. men vad göra när världen ändå alltid finns där och man inte heller bara kan lämna allt som det är och meditera sig bort? för att det inte är bra det som finns omkring, också väldigt nära inpå en, och det behöver tydliga klara åtgärder? och man kämpar sig utmattad med att hitta den rätta vägen att skrida till åtgärder?

jag vet inte men jag tror att en lösning ändå är att meditera mera, ett ljusare sinne är också mer kreativt, hoppas jag och säger väl forskningen också. och tyvärr har det blivit en del sömnmedicin för att få lindring ibland. men lite lindring räcker inte i längden.

den elaka bloggaren
Publicerad 22.06.2015 kl. 18:09