gränser är alltid övervåld

kära läsare, jag läste en filosofisk - och bra - text av sebastian "den förhatliga bloggande ungdomen" bergholm om att moralfilosofin kräver att man öppnar gränserna för flyktingar, och det stämmer det han skriver, men man måste komma ihåg att gränserna alltid är en form av övervåld, och moralfilosofin ständigt skulle kräva att de inte fanns.

gränser är en förlängning av markägande som ganska långt är ursprunget till kapitalismen. för att kunna avkräva mänskor en del av deras inkomst och kalla det profit och hitta på ett hundratal olika omskrivningar för att det är utpressade pengar så måste man kunna förneka dem tillgången till inkomst om de inte ger ifrån sig en del av sin inkomst, och det förutsätter ägande, ofta markägande.

markägande är det samma som våld, det är ingen överenskommelse. man kan bara äga mark genom att fysiskt förneka andra tillträde. markägande utöver det man själv behöver för sin egen utkomst är en form av kränkning och underkastande av andra mänskor, en form av övervåld. att äga fabriker, kontor, bränd grundade på de här osv. och stänga ut andra från tillgång till dem om de inte ger ifrån sig en stor del av sin inkomst är övervåld.

gränserna är bara en historisk förlängning på det här övervåldet. det finns ingen "rätt" mängd mänskor att släppa in över gränserna. att släppa in nån hänvisar alltid till den motsatta akten att stänga ut och in nån. det finns ingen berättigad mängd mänskor att stänga ute eller inne med hot om övervåld. gränser är alltid och endast ett maktmissbruk.

den elaka bloggaren
Publicerad 02.09.2015 kl. 17:40

mitt problem med hipster

kära läsare, i svaret till walopääs kommentar till texten nedan insåg jag äntligen vad som stör mig med hipster. det som stör mig är att fenomenet ibland kan verka vara nära nåt bra, men åt fel håll. och antagligen inte helt omedvetet.

nånting som börja som nåt alternativt och progressivt och effektivt sedan övergick till en konsumtionstrend. en marketingprofil. ett sätt att göra ”mot strömmen” brändat.

nån skrev på twitter att kapitalismen är ett perfekt problemlösningsmaskineri. kanske, det är bara förstås en fråga om vilka problem man vill lösa. om man vill lösa utmaningen att kränga skräp i en tid med en alltmer fragmenterad offentlighet och strävan efter att inte falla in i den grå massan, då funkar kapitalismen säkert bra.

och den blir hipster.

den elaka bloggaren
Publicerad 31.08.2015 kl. 16:24

första dagarna med smarttelefon

kära läsare, jag skaffa smarttelefon eftersom det var dags att byta telefon igen och jag tänkte att jag för jobbets skull måste veta mera om hur smarttelefoner funkar.

jag ser redan hur det funkar. jag har gett rättigheter åt typ alla multinationella företag som bara finns att läsa alla mina sms (när jag ladda ner dom första apparna) och jag blir avbruten av facebookmeddelanden medan jag skriver sms (vem vill veta att man har fått ett facebookmeddelande medan man skriver ett sms?!).

jag är rädd att det här inlägget låter som en sur gammal gubbe men på riktigt. hur kan man göra det så uppenbart att tanken är att driva mänskors fokus till reklaminkomstgenererande nättjänster istället för att låta dom skriva i lugn och ro.

på samma gång som man säljer ut all info i ens mest privata sms för att de reklaminkomstdrivna nättjänsterna kräver det genom de appar man behöver för att bli bombarderad av dem. det är så enkelt bedrägeri att man bara blir handfallen. undras om man kan backa tillbaka till en helt basic lur.

den elaka bloggaren
Publicerad 27.08.2015 kl. 14:00

åttonde året inom nonprofitbranschen

kära läsare, jag satt mig ner att meditera i en lugn sal på mitt jobb när jag råka se en reklambroschyr för nåt vinstbringande företag som hade lämnats på ett bord där min organisations kunder kunde se den. jag skrynkla genast ihop den och kasta den i roskisen. i över sju år har jag jobbat för att inte kapitalismen (vinstbringande företag) sku få dra nån nytta av min organisation.

det känns inte så dåligt att tänka tillbaka på. jag har varit med om att snuva globala it-företag på hundratusentals euron genom att stenhårt förhandla till fördel för små leverantörer som inte genererar nån vinst åt utomstående investerare eftersom de med nöd och näppe försörjer sina anställda/delägare. och att sabotera businessinriktade kollegers försök att omvandla min organisation till nåt som mera fungerar som de företag de aldrig fick jobb på och därför måste nöja sig med ett lägre avlönat på min arbetsplats.

och verbalt kastat ut konsulter som anställts av chefer som fallit för högerretorik men som gjort ett så dåligt jobb när de försökt sälja sina marknadsliberala lösningar att en gul understreckningspenna och ett genant slutmöte för konsulternas projekt gjort att de lika bra kunde ha blivit ertappade med handen i kakburken i hopp om fortsatt anställning för tiotusentals euron.

och kanske är stället jag jobbar på som mammutar på väg mot sin utrotning men om det är så, så ska det åtminstone inte vara det därför att jag inte gjorde mitt för att hindra kollapsen. och vi är ett par i personalen - och antagligen inte av en slump de troligtvis skarpare huvudena - som inte jobbar där bara för att vi inte fick jobb inom den kommersiella sfären, utan just för att vissa tjänster ska produceras för sitt eget värdes skull, inte för att ägarna ska få profit. och det är inte utan en viss glädje jag kan säga att det är så.

den elaka bloggaren
Publicerad 20.08.2015 kl. 17:30

att tigga är ett jobb, att skänka är ingen dygd

kära läsare, jag hörde nån göra det här påståendet nånstans men hann aldrig läsa hur argumentationen gick. kom att tänka på det för några dar sen när en kompis hade så dåligt med pengar att jag gav hen en större sedel jag råka ha i plånboken. jag gjorde mitt bästa – och tycker jag lyckades den här gången – med att inte känna mig präktig för att jag gjorde det.

om nån går så långt som att göra den självförnedrande akten av att förklara åt nån annan hur dålig dens ekonomiska situation är – antingen med ord eller med en fysisk statement som att sitta på marken med handen framme – och en annan vet med sig att dens plånbok har marginal nog för att ge bort pengar, så sker inte en akt av godhet, ingen storslagenhet, inget som nån ska känna sig desto duktigare för.

det sker bara en korrigering och det är den som tigger som utför arbetet att påpeka missförhållandet. och arbetet att söka upp den rätta personen som kan balansera situationen. senare hörde jag mera om hur mycket hen hade behövt de här pengarna jag gav då och det gjorde inte mig mera stolt och nöjd med mig själv. det gjorde mig bara mer säker på att jag inte hade gjort nåt ädelt, utan en korrigering.

 

den elaka bloggaren
Publicerad 14.08.2015 kl. 13:09

mänskor som hatar bullerkänsliga

kära läsare, senast var det weekendfestivalen som fick medelålders medelklassmedlem efter medelålders medelklassmedlem som identifierar sig hipster och/eller urban att beklaga sig över att miljöverket i helsingfors hade tagit i beaktande anstormningen av klagomål på weekendfestivalen ifjol och hade flyttat sluttidpunkten från 24 till 23 den ena kvällen.

det var igen så väldigt svårt att förstå att nån kan bo i en stad och vilja sova om natten. tydligen helt omöjligt att förstå att vissa mänskor är 1. gamla 2. hjärtsvaga 3. psykiskt svaga eller 4. bullerkänsliga etc. och ändå bosatta i en stad (t.ex. för att det är där de får sin utkomst eller har varit bosatta där t.ex. hela sitt liv).

jag blandade mig i en diskussion och påminde om att a. festivalen ju får ordnas den bara b. måste sluta en timme senare den ena kvällen därför att c. den producera det mest hälsovådliga, svårstoppade och irriterande bullret som finns (återkommande basstötar) d. och den kan fritt flytta till ett mindre tätt bebyggt ställe om det här är ett så stort problem. det var inte särskilt populärt.

samma scenario har jag märkt när det gäller vindkraft. man får inte prata om det att det inte finns en helt färdig lösning för att fortsätta ge tvångsandning åt det industriella fiaskot. det är inte så att man hur lätt som helst kastar om till vindkraft så blir allt skönt och man kan fortsätta ladda sina tre olika mac-produkter mitt i massutrotningen och nerkörningen av biosfären som vi känner den.

därför att vindkraft också är en källa för förorening, nämligen buller. skönt nog skrev hesari om hur vindkraftsföretagen försöker underskatta den här föroreningen, en liten orsak till glädje.

den elaka bloggaren
Publicerad 10.08.2015 kl. 14:59

why not use it for something good?

kära läsare, tänker ännu några tankar på otto i inlägget tidigare. att om han var så hängiven nånting, ville ha ett klart mål, en gemenskap att samlas kring grötkastrullen med - varför inte göra det för nåt bra?

tänker för evigheter sen när jag var aktiv i greenpeace och var på en aktion i sverige, när jag följde med hur en äldre aktivist skötte avdukningen av morgonmålet och disken. bara det exemplet lämnade ett djupt spår i mig.

han gjorde det så snabbt och metodiskt att frukostbordet var avstädat och diskat innan nån visste ordet av. därför att aktionen var det viktiga och till en aktion hörde också små detaljer som att sköta kostföringen åt aktivisterna effektivt.

och jag har tänkt att det man kan lämna efter sig här i världen är kanske en bra insats där var dom inte kunde betala lika mycket, där var glamouren inte fanns, där var tacket kanske inte alltid hördes lika klart, för nånting som känns mer humant, socialt, ekologiskt och mer talande till hjärtat.

 

den elaka bloggaren
Publicerad 07.08.2015 kl. 17:37

vad hände med otto?

kära läsare, en bekant som är journalist tipsa mig om att han hade stött på en gammal bekant från min hemstad när han undersökte nazisterna på nätet. otto stoltserade bl.a. på nazi-organisationen motståndsrörelsens nätsida där han hade deltagit i ett evenemang i finland och föreläst om lapporörelsen.

texten är intressant, den är skriven i ungefär samma stil som nån som är tvungen att skriva för en skoltidning skriver om en friluftsdag. "på menyn stod hemlagad mat och traditionella finska rätter, däribland renskav med potatismos, karelska piroger och råggröt [...] alla deltagare åt med lust och tömde matskålarna."

otto ser ut som ett barn med sin fågelhals och vänliga blick där han har fångats på bild under sin säkert välförberedda historiska föreläsning. det är så konstigt så det är som att titta in i nånting man bara vill stänga dörren till. inte för att det är så hemskt, utan för min del mera pga. den obehagliga blandningen av sliskig hurtighet och hänvisningar till rått våld, en träning i kampsport var "både jobbigt och roligt!" (inget fel på kampsport i sig, men här övar man för våld i gräsligt syfte).

att se det här gör mig inte alls benägen att önska att det ska gå illa för otto. tvärtom önskar jag att nånting sku kunna gå bättre för honom. att han sku få nånting ljusare i sitt liv än att äta råggröt med nazikompisarna för att hedra det traditionella finska köket. och nånting i mig tvivlar på att han nånsin kommer att hitta nåt ljusare än så.

(det fanns också en koppling mellan otto och immonen, otto föreläste tydligen också - en ivrig föreläsare - vid eugen schaumanns grav när immonen först kom ur sitt nazi-skåp i offentligheten genom att posera med finska motståndsrörelsen)

den elaka bloggaren
Publicerad 04.08.2015 kl. 17:33

vad hände med olli immonen?

kära läsare, jag reagerar ofta fel på saker som alla andra reagerar på samma sätt på. när jag läste immonens nazistatus reagera jag först på det att alla felaktigt påstod att han uppmanade till krig eller väpnad strid. när en politiker skriver om att "fight" betyder det självklart "kamp", som i "the fight against poverty", "the fight against climate change" eller som här "the fight against multiculturalism". det är uppenbart att det inte handlar om krig.

men sen över till själva sakfrågan: vad hände med immonen när han plötsligt kände sig tvungen att skriva en nazistatus på facebook, "go full nazi" som nån bra beskrev det?

now, det intressanta tycker jag är att han ju är breivik som lyckades. breivik (enligt åsne seierstads biografi) försökte först bli politiker, men var antagligen för socialt handikappad för att lyckas. skulle breivik ha varit som immonen, eller ha levt i finland (vet inte vilkendera), skulle han kanske aldrig ha massmördat, för han skulle ha blivit invald i riksdagen.

och s.g.s. på fyraårsdagen för breiviks attentat sitter hans dubbelgångare (för dom liknar ju också varandra) i finland och har garanterat druckit några öl och känner för att skriva en hälsning till alla hans (engelskspråkiga?) nazibröder därute. antagligen var han då mentalt inne i en social kontext som uppgjordes av alla dem som var indignerade över att deras ideal just den veckan drogs i smutsen av alla som kom ihåg utöya.

antagligen var det dem han rikta sig till, som ett "kom igen, vi låter oss inte knäckas av det här, vi går vidare". men han hade glömt att göra en nazi-kompisgrupp på facebook som han sku ha begränsat statusen till. och sen var det ju lite för sent.

ps. och sen nåt helt annat: herregud jag hade inte insett att "heroes" som jag skrev om nedan var eurovisionsvinnare. det gör det lite värre. förstås dessutom konstig känsla att inte ha koll på vem som vann eurovisionen. det berättar kanske 1. hur tråkigt det har blivit med eurovisionen när man dränks av tweets och fb-statusar om den, 2. hur tråkigt det har blivit med eurovision så där annars och 3. hur lite koll jag har haft på omvärlden i ett par månader pga. andra saker.

den elaka bloggaren
Publicerad 31.07.2015 kl. 14:51

männens förtur igen

kära läsare, jag har sett psykvården utifrån eller från sidan tidigare i mitt liv, och sett hur hjälpen inte kommer till den som ber om det, bara till den som anses vara ett hot. min goda vän som ibland har hört av sig och berättat att det går dåligt och att det kan innebära problem för andra - han har fått en direktbiljett till en vecka med vård.

så gick jag till vården och berätta att det inte går så bra och plötsligt vill dom ha mig på samtal stup i kvarten. igår satt jag på samtal om mina bekymmer och besvär och när tiden tog slut (eller egentligen en kvart efter att den planerade tiden tog slut) frågade den psykiatriska sjuksköterskan om jag vill komma tillbaka ex tempore följande dag och fortsätta samtalet.

har aldrig sett nåt liknande. skulle jag ha tackat ja skulle jag ha varit inkallad till den kommunala hälsovården för att diskutera mina besvär tre gånger och tre timmar den veckan. och vet ni varför, bara av en orsak (för jag har inte uttryckt någon så stor nöd som inte jag har sett utifrån och mycket större tidigare hos en kvinna som inte alls har fått samma uppmärksamhet av vården):

för att jag är man.

den elaka bloggaren
Publicerad 28.07.2015 kl. 15:47