dödandet som yrke eller hobby

kära läsare, jag såg animationen av hur flygplanet som sköts ner över ukraina mötte sitt öde. det var obehagligt att se, för på nåt sätt tänker jag åtminstone på en sån händelse som nåt opersonligt: raketen träffar flygplanet och flygplanet störtar. men i animationen visar dom hur raketen exploderar framför planet, förvandlas till ett moln av splitter som på en bråkdel av en sekund förvandlar piloterna till köttslamsor, och det här, att målet och orsaken till kraschen blir piloternas ögonblickliga död, känns mer personligt, och vidrigt.

det fick mig att tänka på ett samtal med en vän för en tid sen. vi prata om möjligheten för att det nångång kunde vara befogat med dödsstraff, och jag tyckte det fanns en särskild situation då det var det, men hen jag pratade med tyckte inte det. tillslut höll jag med om att man ändå aldrig kan ta till dödsstraff och då gick diskussionen över till om det att jag hade haft en sån inställning visar att jag har mindre respekt för mänskoliv än andra.

mitt svar är att det är enkelt att bevisa motsatsen. ännu till dags datum går mer än 90 % av alla män – till skillnad från vad jag i tiderna gjorde - i armén, de lär sig alltså att sitta bakom olika manicker, och precis som de som gjorde det på riktigt i ukraina, trycka på en knapp som startar en några sekunders utveckling som leder till att några mänskor längre bort förvandlas till köttslamsor. och det här tycker alla dessa blivande familjefäder, pojkvänner, yrkesmän att är helt ok, klart man ska få – åtminstone öva sig på – att förvandla andra mänskor till fragment av ben och kött.

jag undrar om nån av de här, som har övat sig på att peta på och olja in, skruva isär och hantera maskiner för effektivt dödande alls känner igen sig själva i bilderna av maskinen som blev slutet för malaysian airlines flyg ovanför ukraina.

den elaka bloggaren
Publicerad 16.10.2015 kl. 17:03

så turism kanske nångång kan göra en skillnad

kära läsare, bara en vecka hemkommen från berlin blev jag inkallad på intervju på en reklambyrå som jobbar för helsingfors stad med att skapa ett nytt bränd för staden. jag blev inkallad i egenskap av marknadsföringsansvarig på min organisation och de ville höra vad mänskor som jobbar med marknadsföring i helsingfors tänker om vad staden som helhet borde göra.

så under slutdelen av samtalet (det som alltså kommer att lämna klarast i deras minne) kom vi in på vad jag tycker helsingfors ska ta efter. berlin, amsterdam och köpenhamn sa jag. för att det är städer där det finns en mänsklig stämning på stan, en sån som saknas i helsingfors. "klart att det också handlar om en finsk kultur, men tänk om stan sku kunna jobba på att sälja en ny sorts kultur, en kultur där man är vänliga mot varandra".

när jag klämde med nånting om ekonomisk historia, de möjligheter som låga hyror och billiga fastigheter ger för en avslappnad inställning till företagsamhet på andra ställen än i svindyra helsingfors, och nånting om hur vi borde få mera av en lopptorgskultur med mindre biltrafik och mer gröna oaser till stånd riktigt glödde pennan, "tää on hyvä, tää on hyvä".

kanske jag gjorde en liten skillnad just då.

den elaka bloggaren
Publicerad 12.10.2015 kl. 12:58

berlin (ännu del av malströmmen)

kära läsare, jag besökte berlin för första gången på femton år förra veckan och jag kan inte hjälpa att konstatera att det är en stad som ingen annan. nu är jag ju som ni alla vet som har läst lite längre ingen fan alls av storstäder, städer eller olika ställen där mänskor samlas och bor och konsumerar. men det finns nåt med stämningen i berlin som ändå är speciellt.

det är det lite oberoende av vilka gator man rör sig på, kanske borträknat unter den linden och kurfürstendamm även om jag av nostalgi också ville besöka varuhuset kadewe där jag snattade som mest när jag var där förra gången (och var inne i en fas i mitt liv då jag försökte leva endast på det jag snattade). 

det är nåt med staden i sig och det handlar inte om hypen av olika bostadsområden som just har blivit upptäckt av hipsterna och de mer upplysta konsumenterna och plötsligt samlar på sig barer med orange belysning och konstiga namn. som neukölln, där weserstrasse plötsligt hade blivit hipt vilket innebar att inte en jäkel rymdes in på barerna där medan en likadan orange-lysrör-konstigt-namn-(eller-inget-namn-alls-synligt-på-utsidan)-bar bara ett halvt kvarter längre bort inte samlade på sig nästan en själ.

redan nu som jag skriver det här är säkert weserstrasse fel gata för de riktigt insatta, men låt det nu vara ett exempel. det som jag tycker om med berlin handlar inte om upplysta och pretentiösa konsumentbeteenden utan jag känner det både på de pittoreska uptown-gatorna i schöneberg och på de väldigt vanliga lowkey-gatorna i wedding (dit ingen turist nästan far, förutom min vän och jag, och åt falafel i solskenet på en gatuservering som annars servade icke-européer).

den elaka bloggaren
Publicerad 08.10.2015 kl. 15:08

ännu lite om teatern och vår tids zeitgeist

kära läsare, det är den här texten jag inte kan komma ifrån. berättelsen om regissören, den lilla lokala guden, som sätter sina skådespelare att öva om olika nya repliker tills dom är utmattade ”som kadaver”. en av skådespelarna – en av ”de mest energiska[!]” mänskor regissören vet (som tydligen rangordnar mänskor hon känner enligt energiskhet?) som nu ligger på en soffa och ser helt död ut.

men, berättar regissören, när de väl ska ut framför publiken så vaknar de till liv igen ”på ett magiskt sätt”.

det är inget magiskt över det alls. det kan ta ett decennium att utveckla burn out. man tror att man kan resa sig om och om igen fastän man går igenom bara djupare skeden av utmattning, men det finns alltid lite reserv att ta ifrån. sen kollapsar man.

de skådespelare den här regissören sliter ut kommer kanske inte att veta vad som hände med dem förrän nångång in på 2020-talet. men visst är det magiskt och fantastiskt. bara för att man kan. driva mänskor så långt det går och sen se dem kollapsa och sen se dem resa sig igen, härligt.

vår tidsanda ligger enligt min egen tanke i spänningsfältet mellan polerna hets och utmattning. på många ställen balanseras de här ytterligheterna av att man faktiskt kan mäta produktiviteten och kan avstämma takten mot behovet att ha mänskor som är i sådant skick att de klarar av att t.ex. hantera svår teknik eller kundkontakt.

men på teatern kan det här fiaskot dras till sin ytterlighet och boy om dom inte gör det.

den elaka bloggaren
Publicerad 05.10.2015 kl. 17:57

out of office

kära läsare, jag ska för första gången på åtta år flyga utomlands. det har varit lite bråttom och trots att jag sku vilja upprepa mig om teatern och vår tids anda med anledning av en text jag läste om en regissör som riktigt gottade sig i hur hens skådespelare blir utmattade av hens osakliga krav så hinner jag inte just nu. hoppas ni klarar er så länge.
den elaka bloggaren
Publicerad 29.09.2015 kl. 18:39

en del av malströmmen? (sipilä och sånt)

kära läsare, jag är van att skriva om saker som jag blir förbannad på som inte är de mest självklara, men vad kan man när precis hela malströmmen nu är på ens sida. typ.

vissa tror att man måste dra ner lönerna för att det går så dåligt för finland, frågan är bara hur. under tiden sitter sipilä och ljuger i tv. vi har alltså ett land där en statsminister sitter och håller tal åt folket i tv och ljuger åt dem, för att få dem på sin sida. vi lever plötsligt i ryssland.

senast såg jag nån bra kort och koncis lista vad sipilä ljög om:

han fördubbla takten som finlands statsskuld växer (en statsskuld som finland får låna superbilligt), om konsekvenserna av att få en statsskuld över 60 % av bnp (tyskland har 80 % och frankrike 90 % och ingendera har förlorat sin suveränitet till eu-kommissionen), att finlands tillväxt skulle vara sämst i europa (sämre är den t.ex. i frankrike, österrike och holland), att finland relativt sett tar emot lika många flyktingar som tyskland (i verkligheten är det hälften så mycket) och att kreditvärdigheten ska sjunka (finland blev igen värderat som aaa-land för en vecka sen).

det är tråkigt att skriva elak blogg när det är så lätt att ha rätt.

den elaka bloggaren
Publicerad 24.09.2015 kl. 17:52

ännu en burnout i maskinsamhället

kära läsare, en anställd på mitt jobb meddela att hen var sjukskriven för burnout (diagnosen antagligen nåt annat, depression med stor sannolikhet). det var bara att meddela de klienter som blev berörda av hens frånvaro om att vi tar kontakt när hen är tillbaka på jobb. den anställda ifråga ville vidarebefordra ett meddelande om att hen verkligen beklagar det, men jag strök den delen.

hen hade i mina ögon ingen orsak att beklaga nånting. det sku vara som att ett misshandelsoffer skulle komma in till akuten och be om ursäkt för att hen droppar blod på golvet. det är inte som att vi alla sku be om att bli misshandlade.

för några nätter sen måste jag skaka mig vaken från en mardröm där jag blev misshandlad av ett gäng för att sen bli skjuten några gånger för säkerhets skull. jag kommer att tänka på strofen ”society failed to tolerate me and i have failed to tolerate society”. den rimmar och allt.

den elaka bloggaren
Publicerad 21.09.2015 kl. 16:57

när kvällstidningarna bekände färg

kära läsare, jag har mest sett kvällstidningarnas löpsedlar som en källa till irriterande hurrarop om hur hett det kommer att bli om sommaren. ni vet, "superhelteet valtaavat suomen loppukesäksi" när nån meterolog tror att det kanske blir varmare än 22 i två dar i lappeenranta. men den senaste veckan har dom visat upp en helt ny sida för mig.

aldrig har jag sett nån ta så groteskt klar ställning emot nånting. strejken är ett jävla otyg om man får tro kvällstidningarna. och de är onda de där (alltså majoriteten av den arbetande befolkningen) som planerar strejk eller utmarsch på fredag. dom stackars strejkbrytarna har hotats av nån nånstans, kanske, i en bisats.

och sen när precis alla är eniga om att sipiläs tal var ett utvattnat försök att återvinna kekkoslovakia så trycker kvällstidningarna nånstans för nån dag sen färdigt formulerade fraser om hur sipilä väckte känslor och vädjade till folket etc etc, typ den enda kanal jag har sett som inte har konstaterat att talet var en upprepning av precis samma saker han har sagt tidigare. som dessutom är lögn. för att göra folkets stöd till sina egna intresseföreningar, facket, mer kluvet.

för en man som sitter och tittar in i kameran och pratar utan mycket gester och talmelodi måste prata sanning. särskilt om kvällstidningarna är på hans sida. men ni vet hur dom säger: "det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva."

den elaka bloggaren
Publicerad 17.09.2015 kl. 17:13

min allvarliga kollega och strejken

kära läsare, jag har en kollega (min egen chef insisterar på att jag ska säga underordnad, eftersom jag är hens förman) som är väldigt allvarlig till sitt sinnelag, för att inte säga direkt dyster. ibland har det oroat mig, dels för att jag är rädd att det ska gå ut över min organisation (hen jobbar i en roll där det kunde vara fördelaktigt att vara lite mer gladlynt), dels för att jag undrar hur tungt hen egentligen har det (och jo, vi har pratat om det).

för ett par dar sen kom jag nära att måsta direkt tillrättavisa hen, eftersom hens allvarliga och därmedföljande strikthet höll på att gå ut över en av min arbetsgivares klienter. hen verkade lite förbryllad och verkade ta det tungt när jag påpeka att vi måste vara lite flexibla i våra regler gentemot klientelet och jag var orolig för hur hen sku hantera den här lite fuzzyga logiken.

igår blev det tal om den kommande strejken på fredag. hen fråga hur det var med mig och strejken och jag svara att jag vänta på besked från mitt fack. hen sa att hen ännu inte (hen är ännu studerande vid sidan av jobbet) hör till ett fack men helst skulle vilja strejka hen också för att visa solidaritet.

säga vad dom vill om positive thinking, men den här sortens mänskor är the salt of the earth, är dom inte?

den elaka bloggaren
Publicerad 15.09.2015 kl. 08:11

att droga bort sin skilsmässa på recept

kära läsare, jag har skrivit lite kryptiskt de senaste månaderna om att allt inte är så bra och jag tänkte kort belysa vad det handlar om. jag har skilt mig. det här har varit tungt för mig eftersom jag länge levde i tanken att jag aldrig kan göra på det viset, jag kan inte ge upp, jag måste försöka fortsätta.

jag måste köra mig själv ordentligt slut innan jag insåg att jag har rätt att leva vidare fastän jag inte kan göra det inom ramarna för mitt äktenskap. tack och lov väntade jag tills jag redan hade gjort de nödvändiga praktiska arrangemangen innan jag gick till läkare för att prata om hur slutkörd jag hade blivit. för annars skulle jag ha blivit fullpumpad med ssri-mediciner och fan vet hur mycket jag ens skulle ha förstått efter det av nånting av det som händer i mitt känsloliv.

som bäst satt jag ensam med två personer inom hälsovården som bägge försökte övertala mig att ta ssri-mediciner, dom hade en skylt med illustrationer med fina nervceller och ett läkemedelsföretags logo och allt och förklarade hur bra allt sku bli. ett varningens ord: ta ställning till medicinering innan du går till hälsovården med precis vad som helst som har och göra med problem i hjärnan. för annars vet du aldrig vad du kommer ut med när du går därifrån.

 

den elaka bloggaren
Publicerad 09.09.2015 kl. 17:56