trollens röst och männens (om trakasserierna bl.a.)

kära läsare, aldrig hade jag trott att jag sku skriva ett inlägg som försvarar män. men den här gången känns det nästan som att jag gör det. tänker på debatten som satts igång pga. masstrakasserierna i köln och de efterföljande nyheterna om att liknande saker har hänt också i t.ex. helsingfors men i mindre skala.

så har man valt att också lyfta upp att trakasserier sker på annat håll och texterna man får läsa är helt vidriga. en sak måste jag bara skriva.

jag, som man, har aldrig pratat med nån annan man som tycker att det är ok att göra nåt sexuellt mot en kvinna (eller annan man) som den andra inte går med på, antingen för att hen inte vill eller inte är i skick att protestera (slocknad eller asberusad).

de troll som far runt och skriver om att kvinnor måste acceptera vad män gör och tar för sig är just troll och representerar inte hur vanliga män* tänker (* - inte åtminstone nån av de män jag nånsin har pratat med om kvinnor och samliv).

vad jag vet är det inte så - åtminstone är det inte representativt för dem jag känner - att samma män som skriver mycket (t.o.m. hatiskt) om invandrarmän på samma gång skulle acceptera samma beteende från en inhemsk man. tvärtom vet jag att åtminstone en del av dem annars också har varit särskilt dömande i sin attityd mot sexbrott.

alla män är inte potentiella våldtäktsmän och i behov att fundera på sitt beteende, precis som inte alla män är potentiella våldsbrottslingar annars heller eller bankrånare. massor med män håller sig helt i skinnet på det viset. men vissa män är idioter, totala skitstövlar, och de här måste kunna isoleras och straffas hårt, direkt de går över gränsen.

den elaka bloggaren
Publicerad 14.01.2016 kl. 15:37

om den svinaktiga orättvisan och den "särskilt begåvade" klassen

kära läsare, jag läste en så fin beskrivning av tanken bakom att ersätta orättvisa berättigad av (öppet och uppenbart) nedärvd överlägsenhet med orättvisa berättigad av (låtsad eller verklig) särskild kompetens. (låtsad i många fall då den särskilda kompetensen egentligen utgörs av de privilegier som en födsel i rätt kretsar och med rätt kontakter från barnsben ger, tänk nalle wahlroos)

en beskrivning skriven på en tid då man ännu inte var så demokratiska att man måste dölja den här sortens attityder, av grundaren till en av de främsta högskolorna i frankrike (sciences po):

"tvingade att underkasta sig majoritetsstyret kan de klasser som kallar sig högre bevara sin politiska hegemoni endast genom att åberopa de mest kompetentas rättigheter. när överklassens traditionella privilegier smulas sönder kommer den demokratiska vågen att stöta på ännu ett skyddsvärn, byggt på den speciellt nyttiga begåvning och överlägsenhet i prestige och förmåga som ett fönuftigt samhälle inte kan undvara" (egen kursivering)

well put, indeed.

den elaka bloggaren
Publicerad 12.01.2016 kl. 18:23

​om den heliga äganderätten och den svinaktiga orättvisan

kära läsare, jag läste pikettys bok "kapitalet" och det finns egentligen bara en sak som jag känner för att säga. den vanliga situationen i moderna västeuropeiska länder är som följer:

hälften av befolkningen äger bara 5 % av egendomen. 1 % av befolkningen äger 20 % av egendomen.

det betyder att den rikaste procenten äger 200 gånger så mycket per man som den mer anspråkslösa hälften av befolkningen.

så här alltså:

den elaka bloggaren
Publicerad 05.01.2016 kl. 14:51

spelteori, kriget och civiltjänstgöring (en lite random fundering)

kära läsare, på julhelgen hände det sig att jag pratade med en äldre herreman som bl.a. berätta om sin tid i armén. jag vänta mig lite när han sku fråga om hur jag hade tjänstgjort, men vi kom aldrig fram till det. jag skulle då ha fått berätta att jag var vapenvägrare, gjorde civiltjänst dvs. det påminde mig om att man faktiskt kan hamna i situationer där man måste förklara varför man inte har varit i armén.

det slog mig att den orsaken lättast kan formuleras i form av en fråga: "är jag redo att dö för att inte bo i ryssland?" (den enda stat jag kan tänka mig skulle hota den finska statens anspråk på den här delen av jordklotet är den ryska).

naturligtvis är jag inte redo att dö för att inte bo i ryssland. jag är inte heller redo att döda nån för att inte bo i ryssland. eftersom det här är det enda som en armé ur en rent rationell synvinkel handlar om, att försvara en stats anspråk på ett visst territorium genom att man dödar och själv dör, är det totalt jävla bisarrt att det faktiskt finns män (och massor med män) som väljer att tjänstgöra i armén.

naturligtvis - den rent pragmatiska sku kunna tänka att det är helt irrelevant för värnplikten om det blir krig eller inte. man väljer bara vad man ska göra med det där året av sitt liv. så är man redo att ta order och gå i uniform och leka med vapen för att komma undan med bara sex månaders dygnet-runt fascism istället för 13 månaders arbete, det är en annan fråga.

jag börja ju med att det var en helt random fundering, och det var det.

den elaka bloggaren
Publicerad 31.12.2015 kl. 14:54

lemmy är död - länge leve hans roadcrew

kära läsare, jag avbryter mitt förlängda jullov från bloggen med en kort dödsruna över lemmy. det var inte som att jag på nåt sätt avgudade lemmy, men jag gillade ace of spades-skivan och nån låt ovanpå det. vissa låtar var genialiska, men det finns särskilt en som lemmy förtjänar att minnas för.

nämligen "we are the roadcrew". det är ingen musikaliskt särskilt speciell låt, inte den jag helst hör på (den jag helst hör på heter "i don't believe a word" som jag blev tipsad om av en annan anarkist som postade den på facebook före ett riksdagsval som kommentar till alla vallögner som just då seglade i nyheterna).

men låten är en hyllning till de donare som finns bakom ett bänds framgång och bara jobbar på med att packa ner och packa upp och köra bändets utrustning kring halva jorden. en hyllning till dem som inte är de särskilt begåvade, står på scenen eller får största delen av pengarna.

i den nya fördelning av pengarna som håller på att sprida sig från usa till europa förklaras och ursäktas orättvisan och ojämlikheten med att de särskilt begåvade måste få en massa pengar, medan andra ska suga på ramarna. vilket är bisarrt, eftersom de särskilt begåvades kunnighet inte skulle leda till nånting utan massorna av normalbegåvade som utför arbetet på golvet.

att då sätta in en hyllning till de där enkla händerna som sköter grovgörat, vilket jag inte kommer ihåg att jag skulle ha hört nåt annat bänd, nån annan låtskrivare göra, är i sig genialiskt. sen vet jag inte om lemmy delade med sig av sina pengar mer generöst än andra särskilt begåvade åt sina hantlangare. men han delade med sig lite av berömmelsen åtminstone.

den elaka bloggaren
Publicerad 29.12.2015 kl. 13:34

hälften av alla män är odugliga partners och motion förkortar livet

kära läsare, såg en fantastisk nyhet på yle idag. forskare hade kommit fram till att djurexperiment tyder på att motion i medeltal förkortar livet. att motion inte förlänger livet blev också klart genom att studier av äkta, levande (och döda) mänskor. jag vet inte med er, men när nyheter som de här dyker upp blir jag åtminstone alltid road av reaktionen. den brukar vara så svag. det här sku (förstås - om vetenskapen i det här fallet fick rätt) tyda på att allt vi har hört om motion är bortkastat.

motion tar helt enkelt livet av folk i förtid.

det får mig att tänka på den nu redan gamla nyheten om genforskaren i sverige som hade visat att hälften av alla män är lika romantiska som sorkar som inte lever i parförhållanden, men det stämplades som "otrohetsgen" (istället för det mycket mer korrekta "kärlekslöshetsgen") i rubrikerna och försvann snabbt eftersom ingen ville tänka på den sanning som dolde sig bakom det (och som alla har märkt också med egna observationer i den verkliga världen där vi alla lever).

den elaka bloggaren
Publicerad 21.12.2015 kl. 13:06

should the dreamland never come true, del 2

kära läsare, jag löste idag för skojs skull, eftersom jag hade tid och en tidning framför mig, en sudoku kategoriserad som "extra svår". det tog en liten stund och jag behövde inte pausa en enda gång för att gnugga geniknölarna och sen löste jag den och det var det. det är något år sen jag sist titta på en sudoku.

varje gång jag gör nåt som igen påminner mig om att jag är väldigt intelligent ger det mig en lite obehaglig känsla. för så lite världslig framgång som jag har uppnått så måste det finnas så mycket som håller mig tillbaka, trots min intelligens (hög intelligens leder statistikt sett oftast till världslig framgång). och det som håller mig tillbaka är sånt som jag uppskattar mest hos mig själv och andra (jag är inte särskilt imponerad av hög intelligens eftersom det antagligen oftast bara är en ärvd egenskap).

medmänsklighet, rakryggadhet, insikt i att det går så uppåt helvete fel för den här världen. saker som har fått mig att välja allt annat än lukrativa karriärmöjligheter. det får mig att tänka på vad det innebär att försöka leva enligt de här principerna när man inte dessutom får en ordentlig skuff i ryggen av en medfött snabbt klickande hjärna. hur lätt är det inte att falla under fattigdomsstrecket när man vägrar vara ett as?

jag har kunna använda min hjärna för att leva någorlunda väl i enlighet med mina värderingar men på samma gång ändå skaffa mig en medianinkomst. hur mycket kan jag kräva av andra att leva enligt sina högsta principer om de inte har samma trumfkort? och när jag ser dem inte göra det så vet jag att jag måste återvända till brottningsmattan för att slippa all den där ilskan inuti som inte kommer ut nån annan väg.

den elaka bloggaren
Publicerad 15.12.2015 kl. 15:32

oavsiktlig bloggslakt med raderaknappen

kära läsare, den riktigt uppmärksamma märker att två inlägg saknas här nedanför, närmare bestämt "favorit i repris" och "when it's cold i'd like to die". det hände sig att ratata som inte funkar rätt i min mobil skapa en dublett av det senaste inlägget (nedan) och jag sku radera den. well, i misstag lyckades jag två gånger radera fel inlägg. nå, världen kommer nog inte att sakna dem särskilt mycket. men undra inte mera över det om det gick så illa att du började sakna dem.
den elaka bloggaren
Publicerad 11.12.2015 kl. 20:47

should the dreamland never come true (tillbaka på brottningsmattan)

kära läsare, jag har, efter några år då det övriga livet bara blev för tungt, äntligen återvänt till brottningsmattan. tänker på igår då jag lite dåligt soven hasade mig iväg till det industriområde där salen ligger för att träna. hur jag några tiotals minuter in på träningen befann mig på marken attackerad av tre andra träningskamrater (nåt som tränaren tyckte var en rolig form av uppvärmning) och försökte hålla dem borta med armar och ben. hur bra det kändes och hur jag kände våldets eufori.

alltid när vi tänker på det som händer ute i världen måste vi komma ihåg att massor av de unga mänskor främst män som vi ser med vapen i hand inte endast är där av socioekonomiska tvångsliknande skäl. många är också där för att njuta av våld. av känslan när de - om de inte kanske kommer att nå den drömvärld de hoppades på - åtminstone kommer att få se den värld som kväver dem från alla håll knaka i fogarna eller t.o.m. i stridens värsta hetta kännas som att den helt upplöses i eufori och närhet till döden.

världen är kvävande, så är det bara. den är inte tänkt att upplevas i ett konstant, monotont flöde, den är tänkt att upplevas av ett medvetande som tar återkommande pauser från den. det är det som t.ex. en religion är tänkt att göra, en äkta religion (vi tänker inte alls nu på t.ex. kristendomen), en religion i bemärkelsen en verklig andlig praxis, en metod för transcendens. för allt som upplevs för länge utan paus blir olidligt.

drömvärlden kanske aldrig blir sann förutom i våra medvetanden. och därför tänker sig den indiska mystikern världsalltet uppdelat i tre delar (skaparen, uppehållaren och förstöraren) symboliserat av olika gudar, varav shiva - meditationens egen gud - är förstöraren - också ibland ersatt av kali - den svarta kvinnan med dödskallehalsband som dansar så att hela världen löses upp. och vi alla behöver lösa upp våra världar ibland. och heroinisten ute i sin förortskämppä gör det och jag och mina kompanjoner på brottningsmattan eller meditationsmattan gör det och vissa riktigt desperata gör det med vapen i hand.

den elaka bloggaren
Publicerad 11.12.2015 kl. 20:30

jo, man får skriva om det här etc. (det betyder inte att man vill avancera inom hatbranschen)

kära läsare, både före jag skrev inlägget nedan och efter det såg jag bara inlägg om det motsatta i mitt nyhetsflöde. dvs. om hur fel det är att lyfta upp våldtäkter som har utförts av asylsökande eller flyktingar. när alla är så överens om något som i min mening kan debatteras kan man vara ganska säker på att det är bra att nån är av annan åsikt.

pratade med min mamma, rivjärnet, igår och hon berätta att hon - som varit vänstervriden journalist hela sitt yrkesverksamma liv och en mycket kritiskt tänkande mänska - hade fått höra s-ordet ("sannfinländare" alltså) när hon med sina pensionerade väninnor hade prata om eventuella problem med flyktingarna.

det är bisarrt. man måste för helvete (ursäkta svordomen) kunna skilja på olika nivåer av ett problem. man måste kunna skilja på problemet att mänskor har blivit tvungna att fly tusentals kilometer och att de måste få en chans att slå sig ner nånstans och börja eftersträva ett normalt liv igen och på problemet att det tydligen finns drag i deras kulturella/el.dyl. bakgrund som höjer benägenheten att inte respektera kvinnors integritet lika mycket som mänskor med nordeuropeisk kulturell el.dyl. bakgrund.

det är inte en fest att de här mänskorna ha måsta fly och det är inte ett party att försöka hitta ett sätt att göra det bra när massor med rotlösa eventuellt väldigt olyckliga mänskor dyker upp och ska bli en del av ett redan hårt och kallt samhälle. om det vore en fest skulle det inte finnas några problem att prata om och de som tog upp problemen skulle alla kunna klassas som puckon.

eftersom det inte är så måste man kunna skriva om det.

den elaka bloggaren
Publicerad 30.11.2015 kl. 14:50