min vän, idioten (var och en i sin bur)

kära läsare, jag har nu en tid varit stödperson åt en mentalt handikappad person och det har igen fått mig att tänka på det här samhället och hur det stenhårt placerar oss i fack och försöker hantera oss effektivt och ekonomiskt på det viset. när jag prata om n.n. (som vi kan kalla hen jag är stödperson åt här) med min vän som bor på landsbygden konstatera han att man där kanske inte skulle ha sett honom som lika handikappad.

n.n. kanske skulle ha varit det där barnet till storbonden som inte övertar gården men som bor i ett angränsande hus och hjälper till med de enklare, mer fysiskt krävande sysslorna. förr i tiden skulle hen säkert ha kunnat jobba med en massa mer grova sysslor och hen skulle säkert ha uppskattats för sitt vänliga sätt och glada humör, om än man kanske skulle ha skämtat lite grovt om hen och kallat hen för dumbom ibland.

n.n. skulle ändå ha varit en mer levande del av samhället. inte utpekad som annorlunda och alltid lite utanför. och aldrig riktigt hemma nånstans eftersom hen är lite skarpare än många av de andra mentalt handikappade så att hen måste vara medveten om att hen inte riktigt är som dem heller. men det är så viktigt att alla vet sin plats så att maskineriet kan snurra på mer effektivt.

förutom alla dom som inte ska veta sin plats så att de istället kan vara marginaliserade och utgöra ett varnande exempel för alla som tänker stiga ut från linjen.

den elaka bloggaren
Publicerad 18.05.2016 kl. 15:09

sympathy for the kristna

kära läsare, jag hitta ett rum i källaren i huset där jag jobbar, som tidigare befolkades av en massa kristna mänskor. rummet var nåtsorts bönerum och passar perfekt för att meditera i. nåt liknande gjorde dom väl där, även om deras meditativa praxis innehöll den dogmatiska lögnen att det gudomliga är ett annat, ett väsen utanför dem själva, som dömer dem.

jag tänker på en diskussion med en mycket kristet religiös vän jag hade för några veckor sen, om pengarnas väsen, om att man måste se dem som vad de är, ett maktredskap, inte siffror, inte nåt som bara ska förstås matematiskt. och att man kan sätta sig över vad pengarna är, genom att hitta modet i sig att sätta sig upp mot den makten, åtminstone mentalt och moraliskt.

vi tänkte på ett bibelställe som vi båda uppskatta men förstod på olika sätt, det går typ "finn först guds rike och rättfärdighet och allt annat ska vara dig givet". jag förstår det som att när man hittar det "gudomliga" inuti sig/i världen så förstår man att allt redan är givet och allting redan har fåtts, förstås på ett mystiskt plan som man bara genom längre övning kan förstå hur det verkar på livet som helhet.

"and the time will come when you see we're all one* and life flows on within you or without you" (* - här missar dock tyvärr de kristna och för det måste man känna medlidande med dem)

den elaka bloggaren
Publicerad 12.05.2016 kl. 13:53

uppdatering om min vän, slagsbulten

kära läsare, jag skrev tidigare om min vän som hade brutit ansiktsben i två andra män för nån text sen. igår fick jag höra att min vän hade hört av mänskor nära till de som fick brutna ben att de inte kommer att anmäla honom, eftersom de var för medvetna om att det finns vittnen för att det var i självförsvar.

now, för mig förändra det bilden väldigt mycket.

att bli attackerad av två andra män och inom loppet av några sekunder försätta båda i ett skick där de har tappat allt intresse för fortsatt våld är bara en bra sak. att måsta hållas tillbaka av fem andra män för att inte de övriga i gänget som attackerade också sku få smaka smörj tycker jag visar på god stil.

"vad kan man lära sig av det här" tänkte vi med min vän igår och kom fram till att "man ska inte ge sig på honom om inte man vill ha ett gott kok stryk".

den elaka bloggaren
Publicerad 10.05.2016 kl. 10:09

saker man försöker på måste misslyckas, mänskor måste dö, världar måste utrotas

kära läsare, en tanke drabba mig för nån dag sen när jag blev ställd frågan (på ett filosofiskt plan) varför barn ska måste dö (i t.ex. cancer). det slog mig att det måste de naturligtvis göra. eftersom naturen måste testa olika variationer för att hålla en art vid liv och vissa av de variationerna måste ha svagheter som gör att de dör också i tidig ålder (eller i medelåldern eller så tidigt som under graviditeten t.ex.).

precis samma gäller för saker man försöker sig på oberoende av hur seriöst man ger sig in i dem. det må låta som en kliché (och det är det). det är bara också sant: för att leva ett verkligt modigt och kreativt liv måste också saker man försöker sig på misslyckas, t.o.m. rejält, t.o.m. kanske så att man själv kommer ur det hela rejält skadad.

det är det enda sättet att skapa en värld med tillräckligt många variationer för var lyckan sku kunna leva vidare för att den ska kunna göra det i åtminstone de delar som råka träffa rätt. eftersom målet hela tiden rör på sig och man inte ständigt bara kan sikta rakt fram (på den stereotypiska mallen). därför måste vissa ansträngningar rinna ut i sanden.

det enda som är viktigt i det hela är att det är meningslöst att bli rädd för livet bara för den sakens skull. 1. för att livet inte bryr sig om man är rädd för det, det händer ändå. 2. för det värsta som kan hända i livet är döden och döden är en finare form av livet. 3. för att efter död kommer liv ändå.

den elaka bloggaren
Publicerad 06.05.2016 kl. 10:22

låg nivå av blogginspiration

kära läsare, den senaste tiden har jag känt mig något oinspirerad att blogga. det kan vara våren, som annars också gör en tröttare i huvudet än vanligt. allt det här ljuset.

det kan också vara känslan av att ha skrivit samma blogginlägg om och om igen. jag kan gå tillbaka i åratal och läsa blogginlägg och se att dom inte är så dåliga, det bara inte känns som att det har varit så enorm skillnad att jag har skrivit dem.

sen igen kanske det inte ska vara nån större skillnad att man skriver blogg. pentti linkola fiskar sina fiskar och varje nät han sätter i gör kanske ingen större skillnad, förutom för honom själv. nu ska jag inte jämföra mig själv med linkola.

den elaka bloggaren
Publicerad 03.05.2016 kl. 13:01

olydnad har antagligen räddat världen

kära läsare, med anledning av tjernobyl-jubileet, som pågår på samma gång som aktivister försöker stoppa kärnkraftsbygget i pyhäjoki och blir pepparsprayade och arresterade, läste jag en text om hur samma idiotiska experiment som fick reaktorn att explodera först hade beordrats till sosnovyj bor, alldeles utanför st.petersburg.

skulle olyckan ha hänt där skulle livet i finland idag se ganska annorlunda ut.

orsaken att olyckan inte skedde i sosnovyj bor var det att man inte lydde order eller man vägra utföra dem. man svara att det låter som en dålig idé och lät bli. det som på finska kallas "muutosvastarinta" ungefär och som betecknas som det sämsta mänskor kan göra i arbetslivet.

det får mig att tänka på historien om officeren på en sovjetisk ubåt nångång på sextiotalet som vägra gå med på att använda kärnvapnen när kaptenen krävde att de skulle göra det (det behövdes två personer för att skjuta kärnvapenmissilerna). utan hans vägran, som lär ha stått honom dyrt senare i karriären, skulle vi ha haft ett kärnvapenkrig här i världen.

nåt att tänka på nästa gång en chef ber en göra nåt man inte vill göra.

den elaka bloggaren
Publicerad 26.04.2016 kl. 11:49

är jag bara ännu en tegelsten i muren? (revisited)

kära läsare, för fyra år sen skrev jag en text om en konstig känsla av parallellism, när jag satt och berätta åt mänskor vid styrrodret vad dom borde göra medan min bästa vän satt i domstolen och blev dömd till villkorligt fängelse. den gången avslutade jag med att tillägga att ingen blev skadad av det min vän gjorde.

nu återvänder jag till den känslan när jag för några dar sen var på radion för att under en timme intervjuas om sånt som ligger mig nära om hjärtat. när jag kom hem från studion kolla jag på min telefon och såg att min vän hade hamnat i trubbel igen. den här gången var det två andra personer som kom ur det hela med frakturer i ansiktet.

han börjar vara fyrtio och har två barn, det är ingen lek längre. jag träffa honom imorse när han kom hem från nattskiftet medan jag var påväg till jobbet och han såg ut som en slagen man. det var ju inte han som var slagen förstås, men konsekvenserna kommer antagligen inte att bli vackra. och solen sken på himlen och fåglarna sjöng. 

den elaka bloggaren
Publicerad 21.04.2016 kl. 11:08

det förseglade rummet (att leva i gift)

kära läsare, i huset där jag jobbar finns ett förseglat rum. huset inhyste tidigare en skola och i rummet ifråga sköttes nånsorts stödfunktioner, typ studierådgivare el.dyl.. nu är rummet låst och alla springor kring dörren är förtejpade, så att ingen luft ska spridas ut ur rummet.

för det är ett rum fullt med gift. totalt förstört av mögel och fukt. och det som skrämmer mig är tanken på hur många år där jobba mänskor som bara mådde sämre och sämre, förutom på semestern då de kanske återhämtade sig lite, bara för att återvända till sitt giftbad igen.

och jag kan tänka mig deras chefer som tyckte att de gnata och klaga och försökte skylla på jobbet och antagligen bara led av nånform av utmattning och borde ta bättre hand om sin hälsa på fritiden. och jag kan tänka mig hur länge mänskorna som jobba där klaga på att luften kändes unken och blev stämplade som jobbiga.

och sen tillslut var det nån som beställde en undersökning, trots allt, och det visa sig att mänskorna i rummet hade jobbat år efter år badandes i nervgift (mögel utsöndrar nervgift). undrar om nån bad om ursäkt för de här åren. kanske inte. nu är dörren låst och alla springor är förtejpade och nånstans går de här mänskorna och lider av nervskador därför att man inte trodde på dem.

den elaka bloggaren
Publicerad 15.04.2016 kl. 14:23

den lägsta kasten och vården

kära läsare, jag tänker på en kollega som är invandrare och städare. hen har länge skött om sin svärmor som är handikappad och bor med hen och hens äkta hälft. hen jobbar två jobb eftersom hens äkta hälft inte har en stadig inkomst, särskilt som den äkta hälften har varit in och ut på fängelse för att avtjäna ett straff den senaste tiden.

för nån månad sen fick jag höra att hens mor hade dött. hens mor bodde kvar i hens hemland och skötte om hens syskon som är hjärnskadat och sängbundet. nu när modern var död måste hen hämta sitt syskon hem till sig och sköter nu om en handikappad svärmor, ett sängbundet syskon och jobbar två jobb för att finansiera det här.

hen hoppas nu att välfärdsstaten ska hjälpa till lite, fastän hens syskon gjorde misstaget att födas och växa upp i ett annat land. hen tänker, hen har ju ändå betalat skatt själv nu ett tag i det här landet. vi får se hur väl det lyckas.

den elaka bloggaren
Publicerad 12.04.2016 kl. 14:37

den högsta kasten och vården

kära läsare, jag tänker på en bekant som har berättat om sitt försök att få terapi. hen har lidit av psykiska problem under flera år och enligt egen utsago påverkar det "inte hens arbetsförmåga" men nog desto mer hens livskvalitet i övrigt. hen har berättat om hur läkare inte ringer upp när hen har haft telefontid och om hur psykskötare hen har pratat med för att slippa vidare i processen i stort sett har önskat att hen inte kommer till nästa besök med orden "men du har ju det bra i livet".

själv har jag nu insett att jag borde gå och bearbeta de tunga upplevelser som mitt tidigare liv innebar som gift med en person som led av svåra psykiska problem. jag gick till min arbetshälsovårdsläkare (fick tid inom en vecka att jag ringde) och tillsammans författade vi en fin skrivelse till remissen för fortsatt utredning av mitt behov av fpa-stödd terapi där vi underströk hur mina besvär inverkar negativt på min arbetsförmåga.

det är dom förlösande orden. jag tänker nu med spänning följa med huruvida jag placeras i omkörningsfilen till betald terapi. jag är ju ändå vithyad, man och fast anställd.

den elaka bloggaren
Publicerad 09.04.2016 kl. 10:30