bort härifrån - bloggen tar sommarlov

kära läsare, min arbetsplats flyttade på våren till tillfälliga utrymmen bredvid en tätt trafikerad väg, i stil med sådana som massor med mänskor i helvetefors jobbar eller bor bredvid. sen dess har mina dagar låtit som om jag befann mig inne i en stor maskin.

tills jag betalade mig blodig för ett par hörlurar med aktiv bullerreducering, en maskin alltså, att sätta över sitt huvud, som skapade en exakt men spegelvänd kopia av det buller som omvärlden dränkte mig i, för att skapa en dyrköpt syntetisk tystnad.

jag jobbar alltså numera med en maskin på mitt huvud för att stänga ut bullret omkring mig. en maskin inne i maskinen. som en maskin inne i en maskin inne i en maskin. fyfan för det.

nu blir det semester och jag kommer antagligen inte att skriva nåt här i bloggen. tystnaden som har sänkt sig över kommentarfältet visar att det inte är så många som kommer att bry sig. synd att det har blivit så, kanske alla saker har sin tid. kanske återvänder jag efter semestern, sist och slutligen skriver jag ju för min egen skull.

den elaka bloggaren
Publicerad 01.07.2016 kl. 14:14

den opålitliga demokratin och brexit

kära läsare, jag läser för tillfället böcker om rysslands moderna historia, alltså tiden efter sovjetunionen, och det är intressant hur öppet mänskor kan råka skriva om verkligheten när dom inte tänker på att man också kan applicera det de skriver på nutiden. en bok skriven av miljardären bill browder t.ex. berättar historien om hur kommunisterna enligt alla undersökningar var garanterade att vinna presidentvalet i mitten av nittiotalet, eftersom: det som folket ville ha var att få tillbaka kommunismen.

såhär borde det ju inte vara, när folket har blivit befriat från kommunismen ska de ju inte villa ha tillbaka det, men nu råka dom vilja just det. så då beslöt sig oligarkerna - det tiotal svinaktigt rika mänskor som i stil med det nalle wahlroos gjorde i finland hade använt sina privata banker för att med fyllot jeltsins hjälp plundra staten och folket på typ alla dess tillgångar och i processen blivit de rikaste mänskor världen nånsin känt till - för att korrigera folkets åsikt.

så de använde media (som de ägde) för att stenhårt sälja sin egen kandidat (jeltsin, deras kompis) som helt otippat vann valet och senare gav över makten till putin som beslöt sig för att själv bli jätterik så att han själv har makten över media och därmed också folket. därför tycker jag det är roligt när folket nångång ger pengarna en smäll på käften, fastän det borde vara omöjligt. lite sådär som folket gjorde i storbritannien.

den elaka bloggaren
Publicerad 27.06.2016 kl. 12:19

om det maskinella dödandet

kära läsare, jag läste en text om polisen som blev skjuten i hyvinge för några år sen. hon träffades i höften och kraften från skottet fick ungefär allt i hennes mage att spricka, tarmarna, levern, blodådrorna osv. det var vidrig läsning, hon opererades hundratals gånger och fick tillslut leukemi.

det påminde mig om hannes westberg, demonstranten som skjöts i göteborg år 2001, och texten förklara bättre det här som händer när en mänska träffas av en kula. det är inte samma sak som att bli stucken med en kniv eller nåt annat vasst, kraften är så stor i ett metallstycke som flyger nästan en kilometer per sekund, det sliter sönder ett enormt hål inuti en mänska.

det maskinella dödandet har förvandlat våra mänskorelationer. när polisen först infördes i london var det en så stor skandal att uniformerade trupper skulle börja vakta på den egna befolkningen att det var omöjligt att tänka sig att de dessutom skulle bära skjutvapen (vilket den vanliga polisen i storbritannien ännu inte heller gör).

att vissa mänskor bär skjutvapen, som genom bara en lätt fingerrörelse kan slita sönder allting inne i en mänska, är att förvandla vad det är att vara en art. det är inte riktigt längre så att vi är en art. vi består av två arter: de mänskor som inte är beväpnade och de mänskor som är det.

den elaka bloggaren
Publicerad 21.06.2016 kl. 15:41

alexander stubb och politiken som ett rent egoprojekt

kära läsare, jag läste en nyhet att alexander stubb, efter att ha förlorat i samlingspartiets ordförandeval, avsäger sig alla förtroendeuppdrag som förelagits honom av den nya ordföranden, för att istället fortsätta som endast riksdagsledamot. han vill inte bli minister i den nya ordförandens team (efter att själv ha förlorat topposten som finansminister).

now, man försöker få det att låta som att han gör nåt fint här. hur i all sin dag skulle det här vara nåt ädelt? kertokaa please.

det hela handlar om en övning i ego. skulle alexander stubb på allvar tänka att han är det bästa som kan hända samlingspartiet skulle han ju anse att han borde fortsätta att tjäna partiet på en så ansvarsfull post som möjligt, när nu den högsta posten har ryckts ifrån honom. men det gör han inte.

istället intygar han att han har varit en dålig make och familjefar (det vågar jag tro) och nu tänker bli bättre (eftersom han inte har nåt bättre att göra, eftersom dom andra grabbarna var dumma och valde nån annan, och den nya vinnarens team - eller lag som stubb själv kallar det med en sportterm - tänker han inte spela på).

den elaka bloggaren
Publicerad 15.06.2016 kl. 14:38

skogen är gud, del 3

kära läsare, jag såg nyheten om massmördaren i orlando först idag och kan bara konstatera, att så länge det finns maskingevär ute bland allmänheten så kommer galningar att kunna fortsätta massmörda när dom tillslut flippar. det finns ingen orsak att ha maskingevär ute bland allmänheten eller andra vapen för den delen.

jag hade tänkt skriva om boken jordad av david jonstad som jag just läste ut. en bok om civilisationen och vart den har fört oss och vart david jonstad själv försöker föra den vidare genom att flytta ut till ett litet jordbruk på landet. om individualiseringen av mänskor som har gjort dom ensamma med sin egen privatekonomi och som därmed har skapat den ångest och rädsla som den moderna mänskan känner inför hotet att bli utanför.

det enda som kan skrämma mänskor att tillbringa så mycket tid borta från naturen och inne på kontor. där jag sitter har jag ständigt trafikbuller utanför fönstret och det låter som att sitta i en stor maskin. när maskinerna gjorde sitt intrång i mänskornas livsrum gjorde det vanliga folket först väpnad revolt mot dem och man måste införa dödstraff för att förstöra en maskin i england för att få bukt det.

dödsstraffet fick sen utmätas många gånger mot maskinförstörarna (ludditerna) som kunde räknas i tusentals, vilket ledde till massavrättningar, för att skydda maskinernas inmarsch. för det var en form av ockupation av vår livssfär och den pågår ännu. och längst inne vill alla bara bort härifrån.

den elaka bloggaren
Publicerad 13.06.2016 kl. 11:55

skogen är gud, del 2

kära läsare, jag har någorlunda ofta skrivit om hur stan är designad för att beröva mänskor den njutning som naturen gratis ger dem så att de istället ska konsumera så mycket som möjligt och här finns en text där forskare konstaterar typ samma sak och lite mera om det iditiotiska i att påstå att det är ekologiskt att bygga täta städer.

det fick mig också att tänka på den sega myten att det bara är ett modernt påfund att njuta av naturen, att i gamla tider hade folk en rent pragmatisk inställning till det övriga levande som bara gick ut på att klara livhanken. jag läste ivan turgenjevs "en jägares dagbok" från 1852 som var ett bra exempel på motsatsen.

"genom trädens nakna bruna grenar lyser den orörliga himlen fridfullt vitaktig, här och var i lindarna hänger de sista guldfärgade bladen kvar. den fuktiga marken känns mjuk under fötterna, de höga torra grässtråna rör sig inte, långa trådar glänser på den bleknade gräsmattan.

bröstet andas lugnt men själen fylls av en sällsam ro" - jag tror inte att ivan den dan saknade en kaffe från det närmaste köpcentrets starbucks.

den elaka bloggaren
Publicerad 05.06.2016 kl. 12:23

skogen är gud

kära läsare, på söndag gick min flickvän och jag en lång skogspromenad. jag hade kollat rutten på kartan före och trodde jag visste vad som vänta oss men väl inne i skogen var scenerierna helt förtrollande, vackrare än jag hade kunnat föreställa mig.

vi kom off the beaten track på små stigar som ibland var nästan omöjliga att följa pga vattendrag och våtmarker.

det kändes som att den materiella världen var hårtunn över det som finns där under, det som finns inuti allting, det som är verkligt och levande. det som vi alla mänskor borde leva för att beskydda i den här galna tiden av ständig förstörelse. det som beskyddar oss ständigt genom att ge oss en möjlighet att leva.

den elaka bloggaren
Publicerad 24.05.2016 kl. 12:10

min vän, idioten (var och en i sin bur)

kära läsare, jag har nu en tid varit stödperson åt en mentalt handikappad person och det har igen fått mig att tänka på det här samhället och hur det stenhårt placerar oss i fack och försöker hantera oss effektivt och ekonomiskt på det viset. när jag prata om n.n. (som vi kan kalla hen jag är stödperson åt här) med min vän som bor på landsbygden konstatera han att man där kanske inte skulle ha sett honom som lika handikappad.

n.n. kanske skulle ha varit det där barnet till storbonden som inte övertar gården men som bor i ett angränsande hus och hjälper till med de enklare, mer fysiskt krävande sysslorna. förr i tiden skulle hen säkert ha kunnat jobba med en massa mer grova sysslor och hen skulle säkert ha uppskattats för sitt vänliga sätt och glada humör, om än man kanske skulle ha skämtat lite grovt om hen och kallat hen för dumbom ibland.

n.n. skulle ändå ha varit en mer levande del av samhället. inte utpekad som annorlunda och alltid lite utanför. och aldrig riktigt hemma nånstans eftersom hen är lite skarpare än många av de andra mentalt handikappade så att hen måste vara medveten om att hen inte riktigt är som dem heller. men det är så viktigt att alla vet sin plats så att maskineriet kan snurra på mer effektivt.

förutom alla dom som inte ska veta sin plats så att de istället kan vara marginaliserade och utgöra ett varnande exempel för alla som tänker stiga ut från linjen.

den elaka bloggaren
Publicerad 18.05.2016 kl. 15:09

sympathy for the kristna

kära läsare, jag hitta ett rum i källaren i huset där jag jobbar, som tidigare befolkades av en massa kristna mänskor. rummet var nåtsorts bönerum och passar perfekt för att meditera i. nåt liknande gjorde dom väl där, även om deras meditativa praxis innehöll den dogmatiska lögnen att det gudomliga är ett annat, ett väsen utanför dem själva, som dömer dem.

jag tänker på en diskussion med en mycket kristet religiös vän jag hade för några veckor sen, om pengarnas väsen, om att man måste se dem som vad de är, ett maktredskap, inte siffror, inte nåt som bara ska förstås matematiskt. och att man kan sätta sig över vad pengarna är, genom att hitta modet i sig att sätta sig upp mot den makten, åtminstone mentalt och moraliskt.

vi tänkte på ett bibelställe som vi båda uppskatta men förstod på olika sätt, det går typ "finn först guds rike och rättfärdighet och allt annat ska vara dig givet". jag förstår det som att när man hittar det "gudomliga" inuti sig/i världen så förstår man att allt redan är givet och allting redan har fåtts, förstås på ett mystiskt plan som man bara genom längre övning kan förstå hur det verkar på livet som helhet.

"and the time will come when you see we're all one* and life flows on within you or without you" (* - här missar dock tyvärr de kristna och för det måste man känna medlidande med dem)

den elaka bloggaren
Publicerad 12.05.2016 kl. 13:53

uppdatering om min vän, slagsbulten

kära läsare, jag skrev tidigare om min vän som hade brutit ansiktsben i två andra män för nån text sen. igår fick jag höra att min vän hade hört av mänskor nära till de som fick brutna ben att de inte kommer att anmäla honom, eftersom de var för medvetna om att det finns vittnen för att det var i självförsvar.

now, för mig förändra det bilden väldigt mycket.

att bli attackerad av två andra män och inom loppet av några sekunder försätta båda i ett skick där de har tappat allt intresse för fortsatt våld är bara en bra sak. att måsta hållas tillbaka av fem andra män för att inte de övriga i gänget som attackerade också sku få smaka smörj tycker jag visar på god stil.

"vad kan man lära sig av det här" tänkte vi med min vän igår och kom fram till att "man ska inte ge sig på honom om inte man vill ha ett gott kok stryk".

den elaka bloggaren
Publicerad 10.05.2016 kl. 10:09

vi är oftast snäll, men inom oss bär vi också på mycket hat, därav den här bloggen, välkommen! vill du mot all förmodan skriva något åt oss, lite i skymundan, kan du göra det till elaka.bloggen ät gmail.com

notera att du gärna får kommentera, klicka på inläggets rubrik så öppnar sig kommentarsfälten längst ner i fönstret.