favorit i repris nr. 3: polisen är en armé som vaktar på oss

kära läsare, med viss bestörtning har vi föjlt med händelserna i kiev, ukraina, där civilpersoner som inte har gripit till vapen blir skjutna av sin egen poliskårs prickskyttar. "sånt kan aldrig hända i det upplysta norden" tänker då kanske nån. men faktum är attprecis samma sak hände i göteborg för 13 år sen.

till skillnad från ukraina, där demonstrationerna har pågått i månader, och demonstranterna har ockuperat myndighetsbyggnader osv., hade i göteborg kravallerna bara pågått i några dar när polisen började skjuta och inga byggnader hade ockuperats.

till skillnad från i ukraina, där demonstrationerna har fått förstärkning av närmast militanta högerextremister som öppet har övat attack mot polisen med egen, hemgjord kravallutrustning och brandbomber, så bestod demonstranterna i göteborg endast av idealistiska ungdomar och bråkiga anarkister, som dock inte hade andra vapen än vad de hade samlat ihop på stan.

till skillnad från i ukraina, där polisen började skjuta som en del av hårda drabbningar mellan stora mängder poliser och demonstranter, där demonstranterna ibland var i överläge och t.o.m. arresterade poliser och höll dom inspärrade i sina ockuperade byggnader, så sköts demonstranten i sverige när han var ensam och han sköts i ryggen som han hade vänt mot poliserna, som stod ett tiotal meter bort.

den svenska polisen sköt alltså som en följd av några dagars demonstrerande en ensam demonstrant (beväpnad med en käpp) i ryggen, utan att först ens ropa nån varning åt honom. skottet var placerat för att döda, det träffade njuren, mjälten och kroppspulsådern och på ett tiotals meters avstånd var det omöjligt för polisen som sköt att veta att inte skottet skulle träffa hjärtat några centimeter bort (tvärtom måste polisen ha räknat med att hjärtat ingår i målområdet).

så precis samma sak inte bara kan hända, utan har hänt, i norden. det är viktigt att komma ihåg att polisen, trots sin vardagliga roll som trafikkontrollant, är en beväpnad armé som inte bromsar för att skjuta på folket, om det slutar lyda lagen. genast då det slutar lyda lagen, de facto. vi är hela tiden vaktade på av beväpnade vakter, och det är bara för att vi så totalt har internaliserat vår underkastelse som vi inte ens märker det.

den elaka bloggaren
Publicerad 15.08.2016 kl. 11:56

f.i.r. nr. 2: känsligheten måste dö

kära läsare, ännu en gammal text som jag tyckte förtjäna nytt liv, varsågoda (obs att det här är skrivet före "jag"-reformen, så jag använde ännu "vi" när jag syfte på mig själv):

nedan konstatera vi att folk är helt fucked. now, som vi tidigare skrev är de känslokalla mänskorna förebilder för andra mänskor, när idealet är framgång i det senmoderna samhället. mänskor som har förutsättningar för empati kan förstås apa efter dem som inte har det, och förneka sina egna känslor, lära sig beteendemönster och memer (i stil med "mänskor som inte tål lite oljud ska inte bo i höghus") som - genom att de ger en färdig mall att följa - gör det lättare att bete sig som om man inte hade känslor för andra.

det här är sällan medvetet. ofta hör det till socialiseringen till ett tufft och coolt beteende redan i skolan men senast när man ska assimilera sig till arbetslivet (det är ofta i det här skedet som man ser idealister plötsligt upptäcka att det här med idealism är nånting typiskt för ungdomen, men "naturligtvis nånting som vi vuxna har lämnat bakom oss", så att man lite nostalgiskt kan skratta åt hur tokigt vänstervriden eller vegetarian man var som yngre).

ibland, om föräldrarna antingen är födda känslokalla eller är väldigt väl anpassade till ett känslokallt liv (eller nåndera är endera), så kan man redan från väldigt unga år lära sig leva känslokallt. så var det med oss, det var egentligen först när vi bekanta oss med rekreativa droger och senare med andra metoder för introspektion (dvs. meditation) som vi börja få kontakt med våra känslor.

och naturligtvis sker det här på ett större metaplan: ett helt samhälle, en hel kultur eller civilisation kan gå mot uttryck som alltmer förnekar känslor och ersätter det med kapitalism. se bara på vårt eget land och statsminister. och alltefter man vrider skalan mot den blå sidan (nedan) så förskjuts också de som värnar om empati mer mot den kyligare sidan, eftersom hela den kontext av handlingsmönster och memer som de befinner sig i förskjuts under deras fötter. som att befinna sig på en rulltrappa och försöka gå åt det motsatta hållet. och snälla kulturella vänstermänskor tycker att gamla ada som inte kan sova för att man spelar dunka-dunka i pizzerian nedanför får skylla sig själv och dra åt helvetet.

den elaka bloggaren
Publicerad 10.08.2016 kl. 11:15

favorit i repris: det värsta är att vi förtjänar det

kära läsare, jag går igenom bloggen och funderar allvarligt på att lägga ner den och istället göra nåt av de hundratals sidor av skriven text jag har samlat på mig här. i samband med det snubblade jag över en text som jag tyckte kändes ganska bra. varsågoda:

kära läsare, ibland när vi överväldigas av känslan av att inte kunna förstå hur vi måste vara född i en tid då allt går så käpprätt åt helvete för världen (biosfären) slås vi av den trösterika tanken att vi sist och slutligen har förtjänat det*, vi allihopa alltså. alla vi som konsumerar som idioter - även de mer medvetna bland oss, som ändå fyller sina liv med plast och elektronik och t.o.m. kött.

alla fattiga mänskor som inte gör uppror, inte på något sätt, utan kanske genom att rösta på sannfinländarna eller låta bli att rösta i bästa fall. om inte de rika hamnar i trubbel varför skulle de sluta dominera och göra andra fattigare? indignation nånstans på nätet (t.ex. här) kommer inte att stoppa överklassen från att fortsätta suga ut andra.

"men det är ju inte de övriga djurarternas fel, varför ska de dö ut", well, strängt taget, varför gjorde de inte mer motstånd mot mänskorasen medan de ännu hade en chans? varför gav skogarna som nu håller på att skövlas och förvandlas till trädåkrar ett så bra skydd och så mycket föda åt den där nakna apan att de kunde utvecklas till den plåga de är idag?

strängt taget är det inte mänskans fel att den fick utvecklas till en så överlägsen, vidrig liten sak och inte heller de narcissistiska, dominanta alfahannarnas fel att de lyckades få världen så totalt i sitt grepp. det var ju inte som att det inte fanns miljarder med andra mänskor som istället för att fjäska för dem och inordna sig i deras företag kunde ha gaddat ihop sig, slängt dem i fängelset och skapat en bättre världsordning baserad på kärlek och förståelse.

* - "men barnen har väl inte förtjänat det", dom är mänskor dom också, om barndomen är en skola för livet, varför skulle inte det viktigaste läroämnet vara mänsklighetens jävlighet, det vore ju lite missvisande annars?

den elaka bloggaren
Publicerad 02.08.2016 kl. 15:07

bort härifrån - bloggen tar sommarlov

kära läsare, min arbetsplats flyttade på våren till tillfälliga utrymmen bredvid en tätt trafikerad väg, i stil med sådana som massor med mänskor i helvetefors jobbar eller bor bredvid. sen dess har mina dagar låtit som om jag befann mig inne i en stor maskin.

tills jag betalade mig blodig för ett par hörlurar med aktiv bullerreducering, en maskin alltså, att sätta över sitt huvud, som skapade en exakt men spegelvänd kopia av det buller som omvärlden dränkte mig i, för att skapa en dyrköpt syntetisk tystnad.

jag jobbar alltså numera med en maskin på mitt huvud för att stänga ut bullret omkring mig. en maskin inne i maskinen. som en maskin inne i en maskin inne i en maskin. fyfan för det.

nu blir det semester och jag kommer antagligen inte att skriva nåt här i bloggen. tystnaden som har sänkt sig över kommentarfältet visar att det inte är så många som kommer att bry sig. synd att det har blivit så, kanske alla saker har sin tid. kanske återvänder jag efter semestern, sist och slutligen skriver jag ju för min egen skull.

den elaka bloggaren
Publicerad 01.07.2016 kl. 14:14

den opålitliga demokratin och brexit

kära läsare, jag läser för tillfället böcker om rysslands moderna historia, alltså tiden efter sovjetunionen, och det är intressant hur öppet mänskor kan råka skriva om verkligheten när dom inte tänker på att man också kan applicera det de skriver på nutiden. en bok skriven av miljardären bill browder t.ex. berättar historien om hur kommunisterna enligt alla undersökningar var garanterade att vinna presidentvalet i mitten av nittiotalet, eftersom: det som folket ville ha var att få tillbaka kommunismen.

såhär borde det ju inte vara, när folket har blivit befriat från kommunismen ska de ju inte villa ha tillbaka det, men nu råka dom vilja just det. så då beslöt sig oligarkerna - det tiotal svinaktigt rika mänskor som i stil med det nalle wahlroos gjorde i finland hade använt sina privata banker för att med fyllot jeltsins hjälp plundra staten och folket på typ alla dess tillgångar och i processen blivit de rikaste mänskor världen nånsin känt till - för att korrigera folkets åsikt.

så de använde media (som de ägde) för att stenhårt sälja sin egen kandidat (jeltsin, deras kompis) som helt otippat vann valet och senare gav över makten till putin som beslöt sig för att själv bli jätterik så att han själv har makten över media och därmed också folket. därför tycker jag det är roligt när folket nångång ger pengarna en smäll på käften, fastän det borde vara omöjligt. lite sådär som folket gjorde i storbritannien.

den elaka bloggaren
Publicerad 27.06.2016 kl. 12:19

om det maskinella dödandet

kära läsare, jag läste en text om polisen som blev skjuten i hyvinge för några år sen. hon träffades i höften och kraften från skottet fick ungefär allt i hennes mage att spricka, tarmarna, levern, blodådrorna osv. det var vidrig läsning, hon opererades hundratals gånger och fick tillslut leukemi.

det påminde mig om hannes westberg, demonstranten som skjöts i göteborg år 2001, och texten förklara bättre det här som händer när en mänska träffas av en kula. det är inte samma sak som att bli stucken med en kniv eller nåt annat vasst, kraften är så stor i ett metallstycke som flyger nästan en kilometer per sekund, det sliter sönder ett enormt hål inuti en mänska.

det maskinella dödandet har förvandlat våra mänskorelationer. när polisen först infördes i london var det en så stor skandal att uniformerade trupper skulle börja vakta på den egna befolkningen att det var omöjligt att tänka sig att de dessutom skulle bära skjutvapen (vilket den vanliga polisen i storbritannien ännu inte heller gör).

att vissa mänskor bär skjutvapen, som genom bara en lätt fingerrörelse kan slita sönder allting inne i en mänska, är att förvandla vad det är att vara en art. det är inte riktigt längre så att vi är en art. vi består av två arter: de mänskor som inte är beväpnade och de mänskor som är det.

den elaka bloggaren
Publicerad 21.06.2016 kl. 15:41

alexander stubb och politiken som ett rent egoprojekt

kära läsare, jag läste en nyhet att alexander stubb, efter att ha förlorat i samlingspartiets ordförandeval, avsäger sig alla förtroendeuppdrag som förelagits honom av den nya ordföranden, för att istället fortsätta som endast riksdagsledamot. han vill inte bli minister i den nya ordförandens team (efter att själv ha förlorat topposten som finansminister).

now, man försöker få det att låta som att han gör nåt fint här. hur i all sin dag skulle det här vara nåt ädelt? kertokaa please.

det hela handlar om en övning i ego. skulle alexander stubb på allvar tänka att han är det bästa som kan hända samlingspartiet skulle han ju anse att han borde fortsätta att tjäna partiet på en så ansvarsfull post som möjligt, när nu den högsta posten har ryckts ifrån honom. men det gör han inte.

istället intygar han att han har varit en dålig make och familjefar (det vågar jag tro) och nu tänker bli bättre (eftersom han inte har nåt bättre att göra, eftersom dom andra grabbarna var dumma och valde nån annan, och den nya vinnarens team - eller lag som stubb själv kallar det med en sportterm - tänker han inte spela på).

den elaka bloggaren
Publicerad 15.06.2016 kl. 14:38

skogen är gud, del 3

kära läsare, jag såg nyheten om massmördaren i orlando först idag och kan bara konstatera, att så länge det finns maskingevär ute bland allmänheten så kommer galningar att kunna fortsätta massmörda när dom tillslut flippar. det finns ingen orsak att ha maskingevär ute bland allmänheten eller andra vapen för den delen.

jag hade tänkt skriva om boken jordad av david jonstad som jag just läste ut. en bok om civilisationen och vart den har fört oss och vart david jonstad själv försöker föra den vidare genom att flytta ut till ett litet jordbruk på landet. om individualiseringen av mänskor som har gjort dom ensamma med sin egen privatekonomi och som därmed har skapat den ångest och rädsla som den moderna mänskan känner inför hotet att bli utanför.

det enda som kan skrämma mänskor att tillbringa så mycket tid borta från naturen och inne på kontor. där jag sitter har jag ständigt trafikbuller utanför fönstret och det låter som att sitta i en stor maskin. när maskinerna gjorde sitt intrång i mänskornas livsrum gjorde det vanliga folket först väpnad revolt mot dem och man måste införa dödstraff för att förstöra en maskin i england för att få bukt det.

dödsstraffet fick sen utmätas många gånger mot maskinförstörarna (ludditerna) som kunde räknas i tusentals, vilket ledde till massavrättningar, för att skydda maskinernas inmarsch. för det var en form av ockupation av vår livssfär och den pågår ännu. och längst inne vill alla bara bort härifrån.

den elaka bloggaren
Publicerad 13.06.2016 kl. 11:55

skogen är gud, del 2

kära läsare, jag har någorlunda ofta skrivit om hur stan är designad för att beröva mänskor den njutning som naturen gratis ger dem så att de istället ska konsumera så mycket som möjligt och här finns en text där forskare konstaterar typ samma sak och lite mera om det iditiotiska i att påstå att det är ekologiskt att bygga täta städer.

det fick mig också att tänka på den sega myten att det bara är ett modernt påfund att njuta av naturen, att i gamla tider hade folk en rent pragmatisk inställning till det övriga levande som bara gick ut på att klara livhanken. jag läste ivan turgenjevs "en jägares dagbok" från 1852 som var ett bra exempel på motsatsen.

"genom trädens nakna bruna grenar lyser den orörliga himlen fridfullt vitaktig, här och var i lindarna hänger de sista guldfärgade bladen kvar. den fuktiga marken känns mjuk under fötterna, de höga torra grässtråna rör sig inte, långa trådar glänser på den bleknade gräsmattan.

bröstet andas lugnt men själen fylls av en sällsam ro" - jag tror inte att ivan den dan saknade en kaffe från det närmaste köpcentrets starbucks.

den elaka bloggaren
Publicerad 05.06.2016 kl. 12:23

skogen är gud

kära läsare, på söndag gick min flickvän och jag en lång skogspromenad. jag hade kollat rutten på kartan före och trodde jag visste vad som vänta oss men väl inne i skogen var scenerierna helt förtrollande, vackrare än jag hade kunnat föreställa mig.

vi kom off the beaten track på små stigar som ibland var nästan omöjliga att följa pga vattendrag och våtmarker.

det kändes som att den materiella världen var hårtunn över det som finns där under, det som finns inuti allting, det som är verkligt och levande. det som vi alla mänskor borde leva för att beskydda i den här galna tiden av ständig förstörelse. det som beskyddar oss ständigt genom att ge oss en möjlighet att leva.

den elaka bloggaren
Publicerad 24.05.2016 kl. 12:10